En av de viktigaste faktorerna för konkurrenskraft är en väl fungerande lönebildning där produktionskostnaden inte blir för hög samtidigt som företagen kan attrahera och behålla kompetens. I detta har Teknikföretagen en central roll såsom initiativtagare och ledande part i det så kallade Industriavtalet.
Industriavtalet innebär att den internationellt konkurrensutsatta sektorn går före och sätter ett riktmärke för hur höga löneökningarna ska bli i Sverige, det så kallade ”märket”. Med märket motverkas risken för en inhemsk lönespiral med höga produktionskostnader som följd, vilket till slut kan leda till att industriföretagen inte kan sälja sina varor på den globala marknaden. En annan viktig funktion med Industriavtalet är att det motverkar inflation. På så sätt utgör Industriavtalet ett viktigt instrument för den svenska ekonomin.
Industriavtalets förhandlingsprocess och dess resultat respekteras och följs av både arbetsgivare och fackförbund på svensk arbetsmarknad. Industriavtalet har därmed en stabiliserande effekt som motverkar strejker och andra konflikter. Detta är bra för företagen, arbetstagarna och svensk ekonomi.
Avtalsrörelsen
Teknikföretagen har en ledande roll i svensk lönebildning. Det är dock inte bara märket som blir normerande på den svenska arbetsmarknaden. Även andra typer av bestämmelser kopplade till anställningen förhandlas oftast fram av Teknikföretagen, och tillämpas därefter på arbetsmarknaden. Bestämmelserna kan exempelvis röra regler om arbetstider och semester. Detta sker inom ramen för den så kallade avtalsrörelsen där Teknikföretagen tillsammans med de fackliga motparterna förhandlar om märket och olika anställningsvillkor.
