Energi & klimat

En välutformad klimatpolitik

Svensk tillverkningsindustri vill att regeringen visar internationellt ledarskap i klimatpolitiken. Ledarskapet ska bygga på en ambitiös politik som skapar tillväxt och konkurrenskraft i näringslivet samtidigt som den uppfyller satta klimatmål. Med välutformade styrmedel kan svensk industri fortsätta tillverka produkter, tjänster och tekniska lösningar som kan bidra till klimatomställningen både nationellt och internationellt. Det finns en enorm potential inom industrin att skapa tillväxt, jobb och välfärd i hela landet.

Andra politikområden måste ta hänsyn till klimatomställningen

För att minska utsläppen i industrin och genomföra klimatomställningen fullt ut behövs utöver en välutformad klimatpolitik även välutbildad arbetskraft och framförallt ingenjörer; satsningar på forskning, utveckling, demonstration och spridning av ny teknik; samt tillgång till infrastruktur (elnät, 5G, transportinfrastruktur) och finansiering i form av både privat och offentligt kapital. Dessutom behövs en exportstrategi för att få ut den moderna tekniken i världen och bidra till den globala klimatomställningen.

Elektrifieringen är avgörande

Den största utmaningen för att lyckas med klimatomställningen är att lyckas med elektrifieringen av samhället. För att minska utsläppen från svensk industri till närmare noll kommer det att krävas enorma mängder fossilfri el. Dagens scenarier från olika prognosmakare visar att elförbrukningen i samhället 2045 kommer att vara minst dubbelt så stor som idag, uppemot 350 TWh mot dagens 140 TWh. Med andra ord kommer det att krävas stora investeringar i fossilfri elproduktion, nätinfrastruktur och modern teknologi. Den moderna tekniken, som inkluderar smarta digitala lösningar, kan hjälpa elsystemet att skapa balans i varje ögonblick, flexibilitet, lagringsmöjligheter och effektiviseringar. I stor utsträckning finns redan teknologin som behövs för utbyggnaden.

Transportsektorns klimatomställning

Elbehovet kommer även att öka dramatiskt inom transportsektorn när fler lätta och tunga fordon ska laddas med el. Här är utmaningen framförallt att få till en utbyggnad av laddinfrastrukturen så att det går att ladda fordonet med den teknik som krävs, var som helst i landet på kort tid. Finns laddmöjligheterna kommer efterfrågan på olika sorters elfordon (plugg-in hybrider och rena elfordon) att öka. Men om infrastrukturen släpar efter riskerar Sverige att missa uppsatta klimatmål eftersom möjligheterna att ställa om transportsektorn framförallt är genom el och biobränsle. En ytterligare utmaning är att eldrivna fordon fortfarande är mycket dyrare i inköp än konventionella fordon med förbränningsmotor. 

Klimatstyrmedlen för transportsektorn som inbegriper en rad olika styrmedel inklusive bränsleskatter, reduktionsplikt, malussystem, CO2-krav ser inte ut att räcka för att nå 2030 målet. Det finns även styrmedel som har ett annat syfte än att minska koldioxidutsläppen men som också bidrar till minskade koldioxidutsläpp, exempelvis Eurovignette. Styrningen på transportområdet är med andra ord komplex, för att det finns många olika direkta och indirekta styrmedel som interagerar och ibland drar åt motsatt håll (exempelvis reseavdraget). Här har politiken en utmaning i att göra styrningen enklare och mer kostnadseffektiv.

Energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar kan bidra snabbt

Energieffektiviseringar och smarta lösningar för efterfrågeflexibilitet kan nyttjas för att frigöra mer el och balansera elsystemet. Dessa lösningar kan snabbare än andra alternativ leverera den el som är så hett eftertraktad i hela landet och bidra till stor samhällsnytta. Potentialen för ytterligare energieffektiviseringar är enligt Energimyndigheten relativt stor och behöver ges incitament för att genomföras. Flexibilitetslösningar som kan förflytta elförbrukningen i tid kan avlasta elnätet och skapa en jämnare förbrukning under dygnets alla timmar. Det i sin tur ger lägre och stabilare elpriser för alla. Av dessa anledningar är det viktigt att se till att fler investeringar sker i energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar.

För att svensk industri ska kunna ställa om och bidra till klimatmålen för den icke-handlande sektorn samtidigt som hela samhället ska elektrifieras är det avgörande att utbyggnaden av ett kostnadseffektivt, robust och fossilfritt elsystem lyckas.

Ödesfrågan handlar om att säkra försörjningen av fossilfri el, där och när den behövs, till ett konkurrenskraftigt och rimligt stabilt pris. Dessutom i ett elsystem som inom bara två decennier behöver leverera minst dubbelt så mycket el som idag.  

När elmarknadsdesignen ses över är det viktigt att behålla incitamentsstrukturen som finns på den avreglerade marknaden och inte övergå till mer statlig intervention. Det skulle göra mer skada än nytta i tider av elektrifiering. Sammantaget behöver hinder identifieras och röjas undan så att alla fossilfria energislag och tekniker har möjlighet att bidra till ett dubbelt så stort elsystem.

Teknikföretagen har en rad konkreta policyförslag för hur Sverige bygger ut ett elsystem i världsklass:

1. Tydliggör behovet av balans mellan planerbara, väderberoende och flexibla resurser.

   Kraftslag och tekniker bidrar på olika sätt såväl när det kommer till att upprätthålla frekvensen i varje ögonblick som till att säkerställa effekt där och när den behövs. Detta ”glöms” alltför ofta bort. Utgångspunkten bör tas i elsystemets behov såväl när det svenska elsystemet skalas upp som när EU:s elmarknad förändras.

2. Styr mot ett fossilfritt elsystem som byggs ut till en låg totalkostnad. 

   Såväl i Sverige som på EU-nivå präglas den politiska debatten alltför ofta av en dragkamp mellan olika kraftslag. En bättre utgångspunkt är att styra mot en låg total systemkostnad för elsystemet där de funktioner som krävs premieras i stället för enskilda kraftslag. Dessutom där de aktörer som bidrar till obalanser betalar för hanteringen av dessa.

3. Tillämpa ett teknikneutralt förhållningssätt. 

   I många fall finns redan tekniska lösningar för att hantera utmaningarna på elområdet på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som de i andra fall håller på att växa fram. Eftersom det på förhand är svårt att veta vilka tekniska lösningar som växer fram, bör förhållningssättet vara teknikneutralt.

4. Låt elkunderna prissäkra sig samtidigt som de påverkas av timvisa prisvariationer. 

   Möjligheten till prissäkring är viktig för elkunder ska inte behöva bli räddade av staten i turbulenta tider och inte heller förvänta sig att bli det. Avtal där hela förbrukningen har ett fast pris är dock inte optimalt eftersom de minskar incitamenten till att spara, energieffektivisera och använda elen på ett mer flexibelt sätt. Inriktningen bör i stället vara att elkunder ges bättre möjlighet att prissäkra merparten av sin förbrukningsvolym samtidigt som alla på marginalen känner av timprisernas variationer.

5. Säkra finansmarknadernas centrala betydelse på elmarknaden. 

   Finansmarknaderna har en viktig uppgift på elmarknaden genom att vara en central länk mellan producent och elanvändare. Förändringar i existerande regelverk måste vara väl avvägda så att elkundernas behov av stabilitet fortsatt säkerställs samtidigt som kraftproducenternas incitament för investeringar i ny elproduktion behålls. Förändringar på EU nivå får inte sätta käppar i hjulet för den finansiella elhandeln som redan finns i Norden och fungerar bra.

6. Skapa långsiktiga incitament för ny elproduktion – utan statlig kortslutning av prissignalerna. 

   Att långsiktigt kunna överblicka intäkter och andra förutsättningar är viktigt vid investeringar i all fossilfri kraftproduktion. Utöver handeln med Forward-terminer på finansmarknaden, är så kallade Power Purchase Agreements (PPA) viktiga och redan vanligt förekommande i Sverige. Därutöver finns skäl att överväga någon form av ”tillförlitlighetsoptioner” för säkerställande av tillräcklig effekt där och när den behövs – men utformningen bör vara noga genomtänkt och väl avvägd. EU-förslaget om Two way contracts for difference (CfD) är samtidigt problematiskt. Det är i praktiken ett statligt driftstöd där intäkterna garanteras inom ett spann – vilket innebär statlig kortslutning av prissignalerna – och riskerar att leda till en mer omfattande utbyggnad av väderberoende kraftproduktion än vad elsystemet klarar om inte elsystemets behov samtidigt tillgodoses.

7. Moderna tekniklösningar måste byggas in i elsystemet. 

   Moderna tekniklösningar kommer att behövas i det framtida elsystemet – inklusive på efterfrågesidan med flexibilitetslösningar och energieffektivisering. I många fall finns redan lösningar som kan hantera olika delar av utmaningarna på elområdet på ett kostnadseffektivt sätt – innefattade alltifrån lagringstekniker till modern kraftelektronik. Teknikföretagen anser att det är viktigt att elmarknadsdesign och styrmedel inte utgår från enskilda kraftslag – utan banar väg för såväl moderna tekniklösningar som redan finns som för framväxande teknik.

8. Satsa på kompetensförsörjning samt på forskning, utveckling och spridning av teknik på elområdet. 

   För att elsystemet ska kunna byggas ut till minst det dubbla på bara några decennier enbart med fossilfri teknik, krävs en storsatsning på utbildningsplatser på högskolor och universitet inom bland annat kraftelektronik och kärnkraftteknik. Därtill satsningar på forskning och utveckling inom alltifrån elnät och kraftproduktion till tekniker för energilagring och smart elanvändning.

9. Effektivisera tillståndsprocesserna och gör elsystemet till ett prioriterat riksintresse samt hantera acceptansproblematiken. 

   För att utbyggnaden av elsystemet ska kunna ske tillräckligt snabbt måste politiken nu gå från ord till handling med att effektivisera och snabba upp tillståndsprocesserna. Därtill bör elnät och anläggningar för elproduktion göras till ett så kallat riksintresse, så att andra intressen inte ständigt övertrumfar utbyggnaden av elsystemet. Det är även centralt att implementera incitament för att hantera acceptansproblematiken på lokal nivå.

10. Elförsörjningen är helt grundläggande samhällsinfrastruktur. 

    Elförsörjningen är att betrakta som grundläggande och helt nödvändig samhällsinfrastruktur. Staten behöver därför ta ett helhetsansvar för att säkerställa utbyggnaden av ett kostnadseffektivt, robust och fossilfritt elsystem för den gröna omställningen. Det räcker inte att säga att alla fossilfria kraftslag är tillåtna. I stället måste politiker från alla läger helhjärtat signalera att man bejakar såväl ny kärnkraft som vindkraft, liksom annan modern teknik som kan bidra. Detta samtidigt som man ser behovet av såväl balans i varje ögonblick som tillräcklig effekt där och när den behövs.

Industriperspektivet

Industriföretag i Sverige är generellt mycket bra på att effektivisera sina produktionsprocesser och minska sin resursanvändning för att minska sina kostnader, vilket bland annat sker genom investeringar i energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar. Detta ständiga förbättringsarbete gör det möjligt att vara framgångsrik på den hårt konkurrensutsatta världsmarknaden.

Samhällsperspektivet

Från samhällets sida finns det en efterfrågan på att göra ännu fler investeringar i energieffektiviserings- och flexibilitetsåtgärder, eftersom de leder till en lägre och jämnare elförbrukning som i sin tur leder till ett lägre och jämnare elpris och ett stabilare elsystem. Med fler investeringar i dessa lösningar kan man på ett kostnadseffektivt sätt snabbt få fram mer el till näringslivet och övriga samhället. Detta är extra viktigt i dagsläget när Sverige är mitt uppe i en elkris, med höga elpriser och risk för bortkoppling, och samtidigt ska elektrifiera hela samhället.

En lägre elförbrukning, som ett resultat av framför allt energieffektiviseringar, gör det också möjligt att ersätta fossilbaserad energi inom industriella processer med den el som är outnyttjad. Det går också att exportera den outnyttjade elen till våra grannländer och där ersätta fossilbaserad energi. Med andra ord kan energieffektiviseringar bidra till klimatomställningen. Dessutom leder en minskad elförbrukning till en lägre miljöpåverkan i stort. 

Eftersom samhället gynnas av den här sortens investeringar har staten och EU satt upp mål för energieffektiviseringar. Det svenska målet innebär att Sverige ska bli 50 procent mer energieffektivt till 2030 jämfört med 2005. Även EU förhandlar om ett nytt energieffektiviseringsmål till 2030 som Sverige behöver vara med och bidra till. Om staten ska lyckas med att nå målen krävs det styrmedel eftersom marknadsincitamenten inte räcker för att uppnå målen. Det beror på att företag gör investeringar i energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar så länge de bedöms vara företagsekonomiskt lönsamma. I företagets bedömning tas hänsyn till kostnader som uppkommer för att utbilda personal, skaffa sig kunskaper om tekniska möjligheter, eventuella produktionsstopp som krävs vid implementering, mm. Om samhällets nytta av den här typen av investeringar är högre än den enskilde aktörens nytta finns ett gap som brukar benämnas som ett marknadsmisslyckande och det motiverar statlig styrning med hjälp av rätt sorts styrmedel. 

Hinder på marknaden

Energimyndigheten har identifierat att det finns ungefär 20% energieffektiviseringspotential inom industrin och möjligheterna till att investera i flexibilitetslösningar bara växer i den digitala omställningen som pågår. För att realisera potentialen behöver hinder som lyfts av industrin överkommas. Hindren handlar bland annat om att: det tar tid och kostar pengar att ta reda på vilken sorts lösning som passar bäst i den egna verksamheten; det finns begränsningar i kapitaltillgången för framför allt små och medelstora företag, installationen kan ställa till problem och stopp i produktionsprocessen, mm.

För att överkomma de olika hindren behövs flera olika styrmedel. Idag saknas styrmedel för energieffektiviseringar inom industrin. Tidigare har det funnits olika program och finansiellt stöd som ökat incitamenten för den här sortens åtgärder.

Teknikföretagens förslag:

1. Ett ekonomiskt stöd för investeringar i energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar. 

   Ett ekonomiskt stöd för att fler energieffektiviseringsåtgärder och investeringar i flexibilitetslösningar ska genomföras. Detta stöd kan med fördel inkluderas i Industriklivet och/eller Klimatklivet eftersom det finns en indirekt klimatkoppling mellan dessa åtgärder och klimatomställningen. Det bör även ges incitament inom stödet till sektorskoppling och gränsöverskridande samarbeten där någons spill blir någon annans resurs. Ett alternativt stöd är att utforma ett nytt program för energieffektivisering, likt PFE eller Energisteget, men som är öppet för hela näringslivet. Ett annat alternativ är att utforma ett omvänt auktionssystem, som är på förslag från Fossilfritt Sverige, och som innebär att staten ger en summa pengar till de aktörer som kan genomföra effektiviserings- och flexibilitetsprojekt till lägst kostnad. Detta system blir mer kostnadseffektivt, men behöver utformas med eftertanke för att inte bli komplicerat och administrativt kostsamt för små aktörer att delta i.

2. One-Stop-Shop - En plattform att mötas på

   En plattform att mötas på, en One-Stop-Shop, för fler investeringar i energieffektiva och flexibla lösningar. Där skulle företag få och dela med sig av information och rådgivning samt samverka för att optimera användningen av outnyttjad energi och även bygga upp energigemenskaper med mera. Incitamenten för detta bör komma genom det finansiella stödet. Det finns goda exempel på One-Stop-Shops från andra områden inom bland annat industrin och byggsektorn. Forskningsinstitutet RISE har intresse och förmåga att hålla ihop en sådan plattform.

3. Satsningar på teknikutveckling

   Satsningar på forskning, utveckling, demonstration och spridning av ny teknik för både energieffektiviseringar och flexibilitetslösningar behövs kontinuerligt för att elektrifieringen ska lyckas och för att Sverige ska kunna konkurrera när det gäller utvecklingen av ny teknik. En förstärkning av samarbetet mellan industri och akademi är därför viktigt.

Alla nya styrmedel behöver vara långsiktiga, breda, teknikneutrala och kostnadseffektiva!