– Facket kommer med ett lönekrav som – om det skulle bli verklighet – skulle innebära den högsta löneökningsnivån sedan Industriavtalet kom till för snart 30 år sedan. Det skvallrar om en bild av ekonomin som inte delas av någon annan seriös bedömare, säger Teknikföretagen förhandlingschef, Tomas Undin.
– Verkligheten är att även nästa år spås bli svagt med lågkonjunktur i Sverige och motsvarande svag utveckling i våra viktigaste exportländer. Med den osäkerhet kring ekonomi och geopolitik som är verklighet sedan några år tillbaka, inser de flesta att ännu längre prognosförutsägelser än så innehåller ett stort mått av osäkerhet, säger Tomas Undin.
Utmaningarna framåt för Sverige och svensk industri är stora. Arbetsgivarna inom industrin ser tecken på att facken ännu en gång låst fast sig vid tillbakablickande när de ställer sina krav.
Det är ett bekymmersamt högt bud. Vi ser ingenting i ekonomiska fundamenta som talar för en så här hög löneökningstakt. Därför riskerar det här budet att dämpa både tillväxt och sysselsättning.
Fackens krav bygger på en förhoppning om en förbättrad tillväxt i produktiviteten. Tyvärr ser vi inte förutsättningar för en sådan utveckling de närmaste åren. Dessutom är det då motsägelsefullt att facken samtidigt ställer krav på arbetstidsförkortning, som skulle hämma produktivitetsutvecklingen i våra medlemsföretag.
Till bilden hör att bara för några dagar sedan rapporterade Konjunkturinstitutet i sin barometer det svagaste läget för industrin sedan bottennivån under pandemin. Samtidigt har arbetslösheten stigit till 8,5 procent.
– Det stämmer ju att hushållen tappat i köpkraft av den höga inflationen. Samtidigt är det viktigt att påpeka vi redan är på väg tillbaka och att reallönen har ökat med nästan 4 procent sedan det nuvarande märket fastställdes. Det är den snabbaste reallöneökningen, för motsvarande tidsperiod, under hela 2000-talet, säger Tomas Undin.
