Sverige är mitt i en grön industriell revolution. En avgörande faktor för att lyckas med omställningen är att vi behöver mycket mer kompetens på området. Hur vi gör det attraktivare och enklare för utländsk talang att välja just Sverige borde hanteras skyndsamt som en strategisk näringspolitisk fråga.
För att realisera den gröna och digitala omställningen behövs fler ingenjörer inom elektrifiering, dataanalytiker som jobbar för att minska energianvändningen och maskinoperatörer till batterifabrikerna.
Vi behöver ta till alla verktyg - få fler utanför arbetsmarknaden i jobb, satsa på kompetensutveckling och att få fler med teknisk kompetens att lockas att flytta just till Sverige.
Som företrädare för svensk industri är det beklagligt att se hur frågorna om att attrahera utländsk kompetens hanteras. Nya direktiv och regler kommer från många olika håll, köerna hos Migrationsverket har växt lavinartat och en ny utredning tittar just nu på att återinföra arbetsmarknadsprövning och på så vis också skärpa arbetskraftsinvandringen. I valdebatterna ser vi nu dagligen hur dessa frågor hanteras som migrationsfrågor eller möjligtvis som en del av ”ordning och reda”-debatten.
Den gröna omställningen är en stor möjlighet. Att Sverige i det här läget arbetar för att bli ännu mer attraktivt för utländsk kompetens, det framstår som en självklarhet. Jag blir orolig när landets styrande politiker inte ser det här. Vart är de näringspolitiska talespersonerna?
Vi måste underlätta – inte försvåra – för de personer med efterfrågad spetskompetens som vill söka sig hit. Annars finns det många andra länder som ivrigt väntar på att ta emot dessa. Om det råder det inga tvivel. Vi efterfrågar ett tydligt ägarskap från näringspolitiken i dessa frågor.
Vi riskerar att bromsa hela industrins klimatomställning. Det vore katastrofalt när vi i stället behöver göra allt vi kan för att intensifiera arbetet.
