Ekonomisk analys

Vad är kopplingen mellan produktivitet och välstånd och vad skapar produktivitet?

Ekonomisk tillväxt är centralt för ett lands välstånd och möjliggör till exempel satsningar i välfärden. En ekonomi kan växa om arbetade timmar ökar och, eller om värdet som skapas på den tid som produktionen utförs på – det vill säga produktiviteten - ökar.

Ekonomisk analys

17 maj 2024

Sakområde:

Ekonomisk analys

Produktivitet är också centralt när ett lands konkurrenskraft analyseras.[1] Den är dessutom av betydelse för var ett företag väljer att lägga sin produktion, vad som produceras[2] och utvecklingen av produktiviteten har också betydelse i lönebildningen.

Produktivitet mäter hur mycket värde i form av varor och tjänster som kan skapas av en mängd olika produktionsfaktorer. Faktorerna kan vara arbetskraft, kapital, teknisk nivå, humankapital, hur verksamheten organiseras, kapacitetsutnyttjande osv. Det är dock inte helt enkelt att empiriskt analysera vad produktivitet skapas av och i grunden är. Vanligtvis mäts och likställs produktiviteten i vid bemärkelse med det som vi vanligtvis kallar arbetsproduktivitet, det vill säga det förädlingsvärde som skapas på en timme eller av en anställd. Här visas data som den amerikanska analysfirman Conference Board tagit fram för att belysa vad som driver utvecklingen av produktiviteten. Dessa data visar att det främst är investeringar i kapital, både IKT (informations- och kommunikationsteknologi) och andra kapitalinvesteringar som drivit tillväxten i produktiviteten under senare år. Medarbetare med hög kompetens som hela tiden utvecklar graden av effektivitet i arbetet har också bidragit till tillväxten men i mindre utsträckning. Framförallt den svenska arbetskraften har dock redan en mycket hög kvalitet och bidrar därmed i stor utsträckning till nivån i produktiviteten.

För att produktiviteten ska kunna stiga krävs att alla delar är på plats. Svenska företag förbättrar hela tiden sina produkter och tjänster samt sätt att producera dessa, medarbetarna arbetar hela tiden på ett bättre och mer effektivt sätt. Sen måste vi även säkerställa att alla andra bidrag i form av minskad byråkrati och förbättrade ramvillkor fortsätter. Företagen och medarbetarna kan inte göra allt själva.

Vad är då produktivitet?

Produktivitet mäter hur mycket produktionsvärde som skapas i relation till de insatsfaktorer som används vid produktionen. Insatsfaktorerna kan utgörs av arbetskraft, kapital samt mer svårmätta faktorer som teknisk utveckling, humankapital, hur verksamheten organiseras, skalfaktorer, kapacitetsutnyttjandet osv. Total faktor produktivitet (TFP) är ett begrepp som summerar de mer svårmätta produktionsfaktorerna. Om man från tillväxten i den sammantagna produktionen drar ifrån tillväxten i insatsvaror som arbetskraft och kapital, utifrån deras vikt i produktionsfunktionen, (kostnadsandel) får man tillväxten i TFP. TFP tas alltså fram eller mäts utifrån det som blir över att förklara, en residual. Möjligheten att få fram ett bra mått på TFP beror därmed på möjligheten att korrekt kvantifiera bidraget från övriga insatsvaror.[3]

Att dela upp produktiviteten på de olika produktionsfaktorerna är alltså inte helt enkelt, speciellt inte på branschnivå. Bland annat är dataunderlaget en begränsning.[4] Det vanliga är i stället att likställa arbetsproduktivitet med produktivitet, det vill säga man bortser därmed från all annan input än arbetskraft. Produktivitet blir då hur mycket produktion i form av varor och tjänster som kan skapas per arbetad timme eller per anställd.

Detta kan vara rimligt när kortare perioder studeras och förändringar främst drivs av konjunktursvängningar. När produktiviteten analyseras över en längre period är sannolikheten större att produktionsvärdet påverkas av investeringar i ny teknik och nya arbetssätt. Andra strukturella faktorer som kan driva produktiviteten är förändrade ramvillkor för företagen så som ändrade skatter, kvalitén på utbildningsväsendet, infrastruktursatsningar, justerade regler med mera.

Arbetsproduktiviteten som vi mäter den ökar svagt

Ser man på utvecklingen av arbetsproduktiviteten har den ökat långsammare under senare år. Snittet mellan 1995 och 2007, innan den finansiella krisen var en ökning på 6,2 procent per år. Efter finanskrisen och fram till pandemin uppgick produktiviteten till 1 procent i genomsnitt per år. Nedväxlingen är inte enbart ett svenskt fenomen utan är likartad även i andra länder och kan antas bero på mer strukturella faktorer. Att produktivitetstillväxten var hög mellan 1995 och 2007 i Sverige och internationellt utlöstes av globalisering, teknologiska språng, avreglerade kapitalmarknader, etcetera. Exempelvis spelade Kina och Östeuropas intåg och integrering i världsekonomin roll. Världshandeln ökade i hög omfattning och effekterna av internationell arbetsfördelning var exceptionellt hög. Sannolikt var produktiviteten samtidigt uppdriven av en ökad användning av ny informations- och kommunikationsteknik. Effekterna av dessa förändringar klingade sedan av med vikande produktivitetstrend som följd.

Det finns också ett tydligt konjunkturellt mönster i utvecklingen av tillväxten i produktiviteten, exempelvis under finanskrisen och sedan utbrottet av pandemin. När kriserna inleddes föll produktionen snabbt men företagen valde att behålla personal och det blev ett ras i produktivitetstillväxten, fenomenet kallas labour hoarding. När sedan efterfrågan och produktionen tog fart igen avvaktade företagen med att öka antalet anställda och antalet arbetade timmar vilket medförde att produktiviteten steg snabbt.

2023 minskade produktionsvolymen med hela 5,5 procent jämfört med 2022 samtidigt som antalet anställda inte minskade. Resultatet blev ett fall i produktiviteten med drygt sex procent. Detta är naturligtvis inte hållbart på sikt utan någon form av anpassning behövs. Någon snabb återhämtning av produktionen är inte att vänta, det kommer sannolikt dröja något år. En viktig förutsättning är att penningpolitiken fortsätter att lättas. Blir det ingen snar vändning, riskerar detta att tillsammans med relativt höga löneökningar och fallande produktpriser leda till fler varsel och lägre sysselsättning. En nedgång i antal anställda i industrin i Sverige inträffade redan första kvartalet 2024 och anställningsplanerna är negativa.

Tillväxten i produktiviteten mätt som arbetsproduktivitet har alltså i genomsnitt legat på drygt en procent sedan 2011. Som nämndes ovan säger dock inte begreppet något om varför det produceras mer per arbetad timme. Beror ökningen på investeringar i nya arbetsredskap och ny teknik? Eller på att arbetskraften i sig blivit mer produktiv? Eller på att arbetet organiseras på ett nytt sätt? Arbetsproduktivitet, är endast en fullständig beskrivning av produktivitet om det bara finns en input - arbetskraft, eller då det finns en perfekt korrelation (perfekta substitut) mellan arbetskraft och andra produktionsfaktorer.[5]

Som nämndes ovan är tillgången till data för att dela upp produktiviteten på de olika produktionsfaktorerna begränsad för olika delar av ekonomin. Men det finns för ekonomin som helhet.

Uppdelning av måttet arbetsproduktivitet[6] [7]^{, [8]}

Den amerikanska analysfirman Conference Board är en aktör som sammanställer data som gör det möjligt att dela upp BNP-tillväxten på olika komponenter.[9] Som vanlig kan man ta fram hur stor andel av tillväxten som kommer från förändringen i antalet arbetade timmar samt förändringen i arbetsproduktivitet. Dessutom kan arbetsproduktiviteten delas upp i olika komponenter. En del är arbetskraftens kvalitet, i grunden kompentens/utbildningsnivå. En annan är kapitalet som fångas av investeringar i IKT (informations- och kommunikationsteknologi) som inkluderar hårdvara, kommunikation och mjukvara. Därutöver finns kapitalinvesteringar i produkter som inte handlar om IKT. Det kan vara investeringar i transportutrustning, andra maskiner än hårdvara och kommunikationsutrustning, anläggningar och byggnader som inte ska användas till bostäder.

Slutligen finns mått på totalfaktorproduktiviteten (TFP), det vill säga den del av BNP-tillväxten som inte förklaras av ökade insatser av arbetskraft och kapital. Som tidigare nämnts kan TFP kopplas till hur verksamheten organiseras, skalekonomi, kostnadskontroll, arbetsrätt, institutionella regler, resursallokering, kapitalmarknadens funktion, kapacitetsutnyttjande, statistiska mätfel men också tillgodogörande av ”allmän teknisk utveckling” samt övriga faktorer i produktionsprocessen som används men inte finns att tillgå i data av olika slag.

I Tabell 1 sammanfattas hur utvecklingen har varit i dessa komponenter i olika länder sedan 2000.

Utifrån Tabell 1 kan man konstarea att arbetskraftens kvalitet inte har bidragit så mycket till tillväxten i produktiviteten i något av de länder som studeras, det vill säga Sverige, Tyskland, Frankrike, USA och Japan. Utfallet pekar på att höjd kompetens i den arbetande befolkningen skulle kunna bidra kraftigt till välståndet över tid. De studerade ländernas arbetskraft och inte minst den svenska har dock redan en mycket hög kvalitet. I Sverige är därmed bidraget till produktiviteten i nivå hög jämfört med många länder.

Bidraget från TFP visar sig vara förvånansvärt svagt i genomsnitt. Endast i USA är bidraget positivt, men dock litet. Den snabba teknologiska utvecklingen som skett under senare decennier borde rimligen ha medfört att bidrag till BNP-tillväxten var relativt stort. Kasten är dock stora i TFP och sannolikt fångas i stor utsträckning konjunkturella skeenden i måttet.

Det som i stället bidragit till utvecklingen av produktivitets- och därmed BNP-tillväxten är investeringar i kapital, både IKT och andra kapitalinvesteringar. Detta är inte bara ett svenskt fenomen utan gäller även för de länder som jämförelsen görs emot. Att produktiviteten ökar kan därmed kopplas till ett behov av ny teknisk utrustning och nya anläggningar bland annat till följd av utveckling av ny teknik och en allmän utveckling av samhället. Ett lågt ränteläge kan också ha stimulerat investeringsviljan.

Dessa resultat illustreras i diagrammet nedan där svensk BNP-tillväxt visas tillsammans med de olika komponenternas bidrag.