Den dryga halvmiljonen anställda tills vidare i industrin är ett bestånd av anställda. Arbetsmarknaden visar tack och lov flöden mellan olika bestånd och är inte en helt och hållet statisk. Bestånden består av befolkning i och utanför arbetskraften. Tillhör man arbetskraften är man i bestånden sysselsatt eller arbetslös. Är man sysselsatt arbetar man eller är frånvarande, exempelvis i sjukdom eller semester. Är man utanför arbetskraften är det vanligt att studera, att vara pensionär eller att man av andra skäl valt att inte delta i arbetskraften. Sannolikheten att befinna sig i ett och samma bestånd från ett kvartal till ett annat är dock hög men det sker alltså flöden mellan olika bestånd[1].
Teknikföretagen får ofta frågan om hur stor personalomsättningen är i industrin. Tittar vi lite i backspegeln varierar den mellan 8–10 procent per år av de som är anställda tills vidare. I genomsnitt sedan år 2015 har omsättningen uppgått till 8 procent, en ganska normal siffra om man tittar historiskt även om den var lite lägre i början av 2000-talet.
Antalet anställda tills vidare i industrin har varit ganska stabilt sedan år 2015, på eller drygt 500 000 personer. En personalomsättning på mellan 8–10 procent innebär alltså ungefär en bruttoanställning eller rekrytering på 40 000 – 50 000 personer på år. Skillnaden mellan anställda in och anställda ut ska i teorin ge förändring i netto anställda. Det stämmer ganska bra även om det kan finnas små, små skillnader då och då[2].
I siffror för personalomsättning som Statistikmyndigheten (SCB) presenterar varje kvartal för anställda tills vidare i olika näringsgrenar är den lägst inom industrin. Bra eller dåligt? Den kanske är för låg som följd av Sveriges stelbenta arbetsrätt? Njae, arbete i industrin där företagen med dess duktiga anställda säljer och köper varor och tjänster till gagn för välfärd i världen och i Sverige återspeglas i låg personalomsättning jämfört med vad många andra betraktar som mindre trevliga branscher.
Bruttoanställningar eller rekryteringar på omkring 40 000 personer per år ska naturligtvis ses i relation till kostnader för arbetskraft. I småskolan lärde sig några av oss att när utbudet av en produktionsresurs ökar mot plus oändligheten går dess pris mot noll och vice versa. Det önskade bruttoanställningsbehovet om vi inte tar hänsyn till pris på arbetskraft är högre än det vi ser i faktiska data. Ett anställningsbehov ska också ses mot bakgrund av förväntad efterfrågan som nödvändigtvis inte behöver realiseras.
Oavsett olika hopp i personalomsättning och anställda under ett kalenderår varierar personalomsättning med allmänt konjunkturläge. Detta är inte heller så förvånande. När orderstockar rapporteras som större än normalt är också rapporterad brist på arbetskraft högre än normalt. Följaktligen är också personalomsättning högre under dylika perioder.
Därutöver påverkar en rad strukturella faktorer samt förväntningar. En del yrken kan ha hög personalomsättning, andra låg. Pensionsavgångar, utbildningssystemets funktionssätt, regionala skillnader med mera är andra faktorer. Ser vi till pensionsavgångar de närmaste åren som kanhända återbesätts uppgår de till ungefär 10 000 personer per år för industrin. Ibland pratas det om industrisatsningar som ligger framför oss. En del av dem ligger delvis redan bakom oss inom exempelvis el- och energiteknik och försvarsprodukter och har redan registrerats i data under 2022 och 2023 vare sig det är produktionsvolymer eller anställda.
För industrisatsningar handlar det också i förlängningen om resursallokering och arbetsmarknadens funktionssätt. Anställda i industrin eller i hela näringslivet som arbetar med äldre teknik, brun, blå eller någon annan färg, behöver ständigt finna annan utkomst och tränas om i andra tekniker.
Omstrukturering har Sverige och Sveriges industri gått igenom förut med inledningsvis ganska gott resultat, exempelvis mobilteleboomen 1991–2001 vars expansion klingade av, för att sedan försvinna och bli en bransch som nu är annorlunda än i sin tidiga form under 1990-talet.
[1] Se även flödesdata: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/arbetsmarknad/arbetskraftsundersokningar/arbetskraftsundersokningarna-aku/#_Tabellerochdiagram
[2] Data i denna text använder anställda ”in”. Befolkning i officiella arbetsmarknadsdata sträcker sig mellan 15–74 år och nästan allt däremellan beroende på vad man vill belysa. Semesterparadoxen utmärker sig genom att produktionsnivån är som lägst men antalet anställda är som högst, en kostsam kombination. Merparten anställda tills vidare är frånvarande tredje kvartalet.
