Den inflationsbrasa som drevs upp via energimarknaderna för över två år sedan, har nu på allvar lugnat sig, vilket beskrivs närmare i en separat inflationsartikel i veckans nyhetsbrev. Utvecklingen för elpriserna är bidragande till detta.
De svenska elpriserna landade på omkring 50 öre per kWh i hela landet under februari, vilket innebar en negativ prisutveckling jämfört med tidigare såväl i månads- som i årstakt. Se den vänstra figuren nedan, där detta framgår tydligt – i synnerhet för södra halvan av landet (SE3&4).
I Tyskland, som här får exemplifiera situationen i Kontinentaleuropa, har elspotpriserna också utvecklats negativt i såväl års- som månadstakt under februari. Se den högra figuren nedan.
Det som framför allt eldade på inflationsbrasan var Rysslands användning av gaskranen som vapen mot väst i uppladdningen inför den fullskaliga invasionen av Ukraina för drygt två år sedan. Detta märks kanske tydligast i kurvorna för gaslagrens fyllnadsgrad. Av dessa framgår hur Ryssland såg till att Tysklands största gaslager Rehden – som då kontrollerades av Gazprom – gapade i det närmaste tomt hösten 2021. Se den vänstra figuren nedan där det även framgår att läget i gaslagren var bekymmersamt mera generellt inför vintern 2021/22.
Den succesivt stramare europeiska naturgasmarknaden, såväl före som efter invasionen för drygt två år sedan, drev upp gas- och elpriser till nya rekordnivåer gång på gång. Europas envetna arbete med att spara energi och ersätta den ryska rörledningsgasen med LNG (flytande naturgas som anländer Europa med båt) innebar därefter att situationen stabiliserades hösten 2022. Att inflationen nu fallit till mer normala nivåer igen gör att cirkeln snart är sluten.
I skrivande stund är de stora underjordiska europeiska gaslagren sammantaget välfyllda för säsongen. Fyllnadsgraden varierar alltid som en sinuskurva över året, eftersom lagren fylls under sommarhalvåret när behovet av gas för uppvärmningen är mindre. Detta samtidigt som de tömts under vinterhalvåret, när situationen är den omvända. Vi är nu vid tiden på året då sinuskurvan regelmässigt bottnar.
Naturgasmarknaden är fortsatt central för elpriserna. Se den högra figuren inledningsvis i denna artikel, där samvariationen mellan det tyska elspotpriset och det europeiska naturgaspriset framgår tydligt.
Många faktorer bidrar till det mindre strama läget på el- och gasmarknaderna. En är dock att de väderberoende kraftslagen levererat bra det senaste året. Som framgår ovan har vattenkraften i Sverige och Norge kört med bra fart under hösten och vintern. Fyllnadsgraden är i dammarna är dock nere på låga nivåer nu inför sommarhalvåret, då elbehovet är lågt och den europeiska solkraften växlar upp.
Friska vindar har även bidragit. Som framgår av den vänstra figuren nedan har vindkraften i Norden levererat på rekordnivåer under hösten och vintern – förvisso med stor variation i produktionen. Samma sak gäller för vindkraften i det stora vindkraftslandet Tyskland. Som framgår av den högra figuren nedan är vi nu också i början på den period på året då mycket el levereras av solkraft i Tyskland.
Tillgängligheten i europeisk kärnkraft är därtill en viktig faktor. Det är därmed glädjande att såväl svensk och finsk som fransk kärnkraft levererat betydligt bättre den gångna vintern än den föregående, se figurerna nedan.
Lite förenklat innebär varje kilowattimma (kWh) som produceras med hjälp av sol, vind och vatten eller kärnkraft att motsvarande kWh inte behöver produceras med gaskraft, vilket innebär att de ovan nämnda faktorerna bidragit till en mindre stram el- och gasmarknad – och därmed till lägre elpriser.
Sammantaget har utvecklingen bidragit till att pressa ner inflationen. Nu i helgen ska Putin – drygt två år efter att han lät stridsvagnarna på bred front rulla in i Ukraina – väljas om som rysk president, i ett riggat val. I samband med detta kan vi konstatera att den inflationsbrasa som drevs upp via energimarknaderna, efter att Ryssland skruvat på gaskranen, nu på allvar har svalnat.
