Fem frågor bildar en så kallad Consumer Confidence indikator eller indikator för konsumentförtroendet. De fem frågorna består av hur hushållen uppfattar egen och Sveriges ekonomi i dagsläget och om 12 månader samt om det är fördelaktigt att köpa kapitalvaror i dagsläget. Därutöver kan hushållen gissa vilt om en rad andra frågor som inflationstakt, räntor, arbetslöshet med mera i nuläget och det kommande året.
Ekonomisk teori brukar hylla rationella förväntningar och inflationsförväntningar. Det finns en tendens om man torterar ekonomisk statistik ordentligt under vissa perioder och i vissa länder att ekonomiska förväntningar kan bli självuppfyllande. Dessa förväntningar kan därför vara viktiga. Rationella förväntningar innebär att ekonomiska agenter (hushåll/företag) inte gör systematiska fel i sina bedömningar om ekonomins funktionssätt eller utveckling. Förväntningar bedöms bli rätt i genomsnitt på lång sikt även om det kan hoppa lite tokigt på kort sikt.
Hur smarta är hushållen?
Ett svar på en fråga som verkligen sticker ut är hushållens uppfattning om inflationstakten. I senaste undersökningen för december som presenterades i slutet av januari uppfattade hushållen att inflationstakten uppgick till 17,1 procent, upp från 16,4 procent från månaden innan. Indelat efter åldersgrupper eller kön har inte så stor betydelse, det är ett likartat utfall som den totala siffran. Uppfattningen för tankarna till lite mindre välskötta länder i Sydamerika eller söder om Sahara.
KPI (total KPI och inte exkluderad av några delkomponenter eller ränteeffekter) ökade med 4,4 procent i december. Som noteras i diagrammet härintill är dock korrelationen hög mellan hushållens uppfattning och faktiskt utfall. Det som gör att uppfattningen ligger där den ligger kan kanske i någon mån förklaras av korgsammansättningen av KPI.
Om vi låtsas att KPI bara består av de fyra största varu-och tjänstegrupperna för hushållen eller livsmedel, boende och energi, transporter samt rekreation och kultur ser det lite bättre ut men en bias kvarstår. Här vet vi att prisökningstakten för livsmedel, boende och energi och bränsle till fossilfordon toppade på 20 procent eller mer för omkring ett år sedan. Det var också då som hushållens uppfattade inflationstakt uppgick till ungefär samma ökningstakt som på de fyra varu-och tjänstegruppernas priser.
På tolv månaders sikt räknar hushållen med att inflationstakten uppgår till 7,1 procent, upp från 6,5 procent månaden innan. Det är i och för sig bra då de alltså uppfattar nuvarande takt tio procentenheter högre. Men det skulle också innebära en tilltagande inflationstakt från faktiskt utfall i KPI i december 2023 om hushållen får rätt.
Om hushållen är medvetna om de löneavtal som effektueras i år och mot bakgrund av deras inflationsförväntningar så ser ju förväntat utfall för egen real disponibel inkomst (allt annat lika för beräkning av disponibel inkomst) inte så ljus ut även för 2024. Trots detta var det just hushållens förväntningar om den egna ekonomin om tolv månader som förbyttes från minus till plus i den senaste undersökningen. Detsamma gäller synen på Sveriges ekonomi på tolv månaders sikt som antas bli lite bättre än tidigare rapporterat. Kul att optimismen ändå har kommit tillbaka, även om det inte betyder så mycket.
För att inflationen ska bekämpas måste inhemsk efterfrågan påverkas negativt genom att nominell räntenivå är högre än inflationstakten (ökad realränta) åtminstone i teorin. Det kanske är tur att hushållen i Sverige inte är ansvarig för penningpolitiken mot bakgrund av uppfattad och förväntad inflationstakt.
Hushållens uppfattning om inflationstakten i nuläget ligger alltså systematiskt över faktiskt utfall, likaså för kommande tolv månader om man jämför med andra mått på inflationsförväntningar. Detta är i och för sig inte unikt för Sverige. Man ser ungefär en likartad bias emellanåt men inte alltid för hushållen i exempelvis USA.
Ett nerskalat inflationsmått för de fyra grupperna är COICOP 01,04,07 och 09. Se även SCB:s konsumentprisindex.
Segt EU och EMU olyckligt för Sveriges export
Eurostat har presenterat ett preliminärt utfall för den ekonomiska tillväxten, BNP, för Euroområdet och EU27 förra året. Dessvärre har BNP visat nolltillväxt för båda områdena mellan tredje kvartalet 2022 och sista kvartalet 2023. I genomsnitt för 2023 jämfört med 2022 blev det dock lite ekonomisk tillväxt eller +0,5 procent för båda.
Andelen varuexport av Sveriges totala varuexport som är ämnat till EU respektive EMU uppgår till 54 respektive 41 procent. I över 20 år tillbaka är andelarna relativt stabila. Den låga ekonomiska tillväxten och den nolltillväxt vi sett de senaste kvartalen har inneburit att Sveriges varuexport till EU/EMU inte visat mycket till momentum. Nu är förvisso inte data för Sveriges varuexport till EU/EMU för hela 2023 ännu på plats, men inget tyder på att den tilltagit mellan tredje och fjärde kvartalet förra året.
Som noteras i bilden nedan följer Sveriges varuexport till EU dess BNP-tillväxt väldigt väl. Sverige exporterar konsumtionsvaror, investeringsvaror och insatsvaror där alla varor ingår i BNP-begreppet. Följsamheten är därför inte förvånande. Lite halvtråkigt är dock att Sveriges export inte orkat växa i högre omfattning än BNP i EU sedan 2015. Det var länge sedan Sveriges export till EU växte i rejält högre takt än EU:s BNP-tillvxät eller mellan millennieskiftet fram till finanskrisen 2008-2009.
EU är inte världens mest framstående ekonomiska område, hur mycket än politikerna målar unionen i rosenröda färger. Av Lissabonstrategin för dryga tjugo år sedan blev det inte. Nu är Sverige där vi är och handlar med våra grannar i Europa. Området ligger nära och har närmare 450 miljoner potentiella kunder. De långsiktiga ekonomiska tillväxtförutsättningarna är dock bleka för EU. Den potentiella ekonomiska tillväxten i EU ligger med lite tur på någon eller några tiondelar över en procent per år de kommande tio åren.
