Lagstadgad och kollektivavtalad arbetstid
Arbetstiden har diskuterats en del den senaste tiden. Inte minst mot bakgrund av Vårdförbundets pågående strejk och att fackförbundet Kommunal med flera börjat driva på för arbetstidsförkortning. Bilden att Sverige skulle sticka ut med ovanligt lång arbetstid är samtidigt förenklad och missvisande. I flera fall baseras analysen enbart på några få godtyckligt valda länder med kort arbetstid – därtill utan nämnvärd problematisering av statistikens brister.
Den lagstadgade längsta ordinarie arbetstiden är, sedan 1973, 40 timmar per vecka i Sverige, enligt arbetstidslagen. Mycket har hänt sedan dess. Arbetstiden är också en fråga som regleras i kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Inom svensk industri är den kollektivavtalade ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan för dagtidsarbete, samtidigt som andra, lägre arbetstider gäller för andra skiftformer. I kollektivavtalen finns därtill olika varianter av arbetstidsförkortning. I avtalet mellan Teknikföretagen och IF Metall finns exempelvis arbetstidsförkortning innebärande att ett antal minuter ska föras till en timbank efter varje fullgjord arbetsvecka, vilket sedan kan tas ut som betald ledighet, kontant ersättning eller som extra pensionsinbetalningar. I kollektivavtalen inom industrins område finns ofta även avsättningar för så kallad deltidspension eller exempelvis inom stålindustrin, livsarbetstidspremie, som syftar till att den anställde ska kunna förkorta sin arbetstid i slutet av karriären. Dessa varianter av arbetstidsförkortning kommer ofta inte med i olika jämförelser av arbetstid.
Runt om i Europa är den lagstadgade genomsnittliga längsta ordinarie arbetstiden ofta 40 timmar per vecka, likt i Sverige. En sammanställning från Eurofond i rapporten Working time in 2021–2022 visar att 40 timmar per vecka gäller i 19 av de studerade EU-länderna. Detta samtidigt som den lagstadgade maximala ordinarie arbetstid är längre i fyra och kortare i två av de studerade länderna. I Frankrike kortades den ordinarie arbetstiden till 35 timmar per vecka lagstiftningsvägen 2020, men sedan dess har möjlighet till längre arbetstid införts såväl via lag som kollektivavtal.
I Tyskland har arbetstiden kortats via kollektivavtal och inte lagstiftningsvägen. Eurofounds sammanställning innehåller uppgifter även om kollektivavtalad arbetstid. För Tyskland generellt anges siffan 37,7 timmar per vecka samt 35 timmar per vecka för delar av industrin (metallbearbetning). Här missar dock Eurofound överenskommelserna inom metall- och elektronindustrin om möjlighet till förlängning av arbetstiden för grupper av anställda under senare år.
Den kollektivavtalade normala arbetstiden som redovisas för Sverige är 37,2 timmar per vecka i genomsnitt, enligt Eurofound. Därmed tillhör Sverige länderna med kortast kollektivavtalad arbetstid enligt sammanställningen. För industrin anges 40 timmar i veckan. Som nämnts ovan har samtidigt arbetstidsförkortning skett på andra sätt, vilket inte fångas i jämförelsen. Sammantaget bör uppgifterna från Eurofound tolkas med försiktighet, då det finns tveksamheter i datainsamlingsprocessen eftersom uppgifterna inte enbart baseras på genomgång av primärkällor, utan även på information från intervjuer via organisationer man samarbetar med i respektive land.
En sammantagen slutsats är att Sverige inte sticker ut med anmärkningsvärt lång arbetstid i ett europeiskt perspektiv – vare sig gällande lagstadgad eller kollektivavtalad arbetstid.
Veckoarbetstiden enligt arbetskraftsundersökningar
Minst lika viktigt som att titta på vad som gäller enligt lag och avtal, är att titta på hur många timmar som faktiskt arbetas. Detta kan göras både per vecka och år.
En ofta använd källa för internationella jämförelser av arbetstid är Eurostats Labour Force Survey (LFS). Dels redovisas genomsnittlig faktisk veckoarbetstid, dels genomsnittlig normal veckoarbetstid. Uppgifterna baseras på nationella arbetsmarknadsundersökningar, där Arbetskraftsundersökningarna (AKU) är källan för svensk del. I figurerna nedan redovisas det förstnämnda som färgade staplar och det sistnämnda som ljusgrå staplar – såväl totalt för alla branscher som för tillverkningsindustrin.
Från fackligt håll hängs resonemangen ofta upp på uppgifterna om genomsnittlig normal veckoarbetstid – nu när frågan om arbetstidsförkortning är aktuell. I detta mått bortses från veckor med frånvaro. För Sverige anges genomsnittlig normal veckoarbetstid till 41,2 timmar per vecka för hela arbetsmarknaden samt till 40,9 timmar per vecka för tillverkningsindustrin. Detta gäller för heltidsanställda under 2023. Sverige ligger därmed i topp såväl för hela arbetsmarknaden som för tillverkningsindustrin. Uppgifterna i LFS baseras på vad privatpersoner svarar i intervjuundersökningar. Inte på faktiska uppgifter från arbetsgivare eller annan registerdata, vilket gör resultaten osäkra. För Sverige finns även ett svårförklarat nivålyft med nästan 1,5 timmar per vecka 2021, jämfört med tioårsperioden dessförinnan. Noterbart är dessutom att nivåerna ligger över såväl det lagstiftade som de avtalade arbetstidsmåtten.
Det andra måttet i LFS – alltså genomsnittlig faktisk veckoarbetstid – beaktar olika typer av kortare frånvaro som sjukfrånvaro, röda dagar, vård av barn (VAB), permission etcetera. Det ger därmed en mer rättvisande bild av hur mycket arbetstid en arbetsgivare faktiskt får ut under en arbetsvecka. Inte heller här fångar statistiken dock upp om personer varit frånvarande från sitt arbete hela veckan, eftersom bara personer som arbetat minst en timme under veckan ingår. Det finns betydande skillnader mellan länder avseende föräldraledighet, semester och längre sjukfrånvaro, vilket gör att årsarbetstid bedöms vara mera relevant att analysera.
Sammantaget kan dock konstateras att Sverige inte heller utmärker sig som ett land med ovanligt lång arbetstid i ett europeiskt perspektiv om man analyserar statistiken med faktiskt veckoarbetstid. Mot bakgrund av att uppgifterna från LFS baseras på intervjuer och inte uppgifter direkt från arbetsgivare eller annan registerdata, finns dock goda skäl att använda uppgifterna med försiktighet.
Statistik för årsarbetstid
Den uppmätta faktiska årsarbetstiden är så klart den mest relevanta statistiken att studera om man verkligen vill veta hur mycket de anställda arbetar under ett år. I den beaktas såväl kortare frånvaro som semester, föräldraledighet, sjukfrånvaro och annan längre frånvaro. Det är generellt årsarbetstiden som används som utgångspunkt vid jämförelser av produktivitetsutveckling och enhetsarbetskostnad. Även statistiken för årsarbetstid är samtidigt behäftad med en del problem samt att tillgången till data är begränsad – i synnerhet för heltidsanställda.
OECD:s uppgifter om genomsnittligt årlig arbetad tid, är den kanske oftast använda källan vid analys av årsarbetstid internationellt. I den vänstra figuren nedan visas de senast tillgängliga uppgifterna från OECD. Enligt dessa uppgifter har Sverige – med drygt 1 400 arbetade timmar per anställd och år – bland den kortaste arbetstiden inom OECD och EU. Endast Danmark, Nederländerna, Tyskland och Österrike har kortare årsarbetstid än Sverige. I dessa uppgifter ingår både deltids- och heltidsarbetandes arbetstid och data finns för alla branscher, inte enbart tillverkningsindustrin.
Enligt metodbeskrivningen från OECD justeras den nationella statistiken för ett antal länder när uppgifterna sammanställs. Detta på grund av det som benämns ”self-reporting bias”, vilket leder till överskattning av arbetstiden vid intervjuer till arbetskraftsundersökningar. I analysen International productivity gaps - Are labour input measures comparable? utvecklar och beskriver OECD denna metod.
Uppgifter för årsarbetstid finns också tillgängligt i nationalräkenskaper från bland annat Eurostat, även då uppdelat på olika delar av ekonomierna – exempelvis tillverkningsindustrin. Mot bakgrund den problematik OECD belyser, bedöms dessa data från nationalräkenskaperna som mindre relevanta att visa för att jämföra årsarbetstiden, då dessa källor inte gör justeringar av statistiken.
Årsarbetstid redovisas också i Eurostats Labour Cost Survey (LCS). Via denna källa finns uppgifter för såväl heltids- som deltidsanställda. Undersökningen riktas direkt till arbetsgivarna, vilket gör att den inte är behäftad med samma metodproblem som LFS. Den görs bara var fjärde år och senaste resultatet avser 2020 och är därmed kraftigt påverkat av olika krisåtgärder i samband med Covid19-pandemin. Av denna anledning redovisas uppgifterna för 2016 i den högra figuren ovan. Detta dels för tillverkningsindustrin (färgade staplar), dels totalt för alla branscher (ljusgrå staplar). Enligt uppgifterna uppgick årsarbetstiden till knappt 1700 timmar för heltidsanställda – såväl inom tillverkningsindustrin som totalt för alla branscher under 2016. Sverige tillhör därmed även enligt denna källa länderna med kortare arbetstid inom EU.
Inte heller när årsarbetstiden studeras sticker alltså Sverige sammantaget ut med ovanligt lång arbetstid inom EU. Snarare tillhör Sverige länderna med förhållandevis kort årsarbetstid, vilket främst förklaras av olika typer av frånvaro.
Statistik för ledighet och annan frånvaro
När den lagstadgade eller kollektivavtalade veckoarbetstiden räknas om till årsarbetstid räknas bland annat röda dagar som infaller på vardagar samt semester bort. Antalet lediga dagar varierar från land till land. Den tidigare nämnda rapporten från Eurofound innehåller uppgifter även för detta. Sverige tillhör sammantaget länderna som ligger i topp avseende årlig ledighet.
Uppgifterna om faktisk årsarbetstid påverkas även av annan frånvaro. Eurostat LFS innehåller uppgifter om detta, men enbart totalt för samtliga branscher. Uppgifterna visar att Sverige ligger i topp, med ca 15 procent frånvaro (i åldersspannet 20-64 år).
Frånvaron finns även uppdelad i kategorierna permittering, ledighet, egen sjukfrånvaro samt annan frånvaro. Det är inte minst inom den sistnämnda kategorin (där bland annat föräldraledighet och VAB ingår) som Sverige sticker ut med en hög andel.
Arbetstiden i Sverige förefaller sammantaget alltså ha kortats på andra sätt än genom kortare lagstadgad, avtalad och normal arbetstid per vecka. Inte minst genom generösa regler för semester och annan frånvaro.
Avslutningsvis och sammantaget
När nu frågan om arbetstiden är aktuell är det viktigt att inte dra för långtgående slutsatser baserat uppgifter för ett fåtal andra länder – samt utan nämnvärd problematisering av statistikens brister.
Bilden att Sverige skulle sticka ut med ovanligt lång arbetstid förefaller vara väl förenklad och missvisande. Snarare tillhör Sverige länderna med förhållandevis kort arbetstid både när faktisk veckoarbetstid och årsarbetstid analyseras – inte minst till följd av generösa regler för semester och annan frånvaro.
