Rejält varierande vindkraft och tillfälligt nedväxlad kärnkraft
I fredags (den 3 mars) stängde kärnreaktorn Oskarshamn 3 tillfälligt ner eftersom en bränsleskada behövde åtgärdas. Enligt planen ska stoppet vara i åtta dygn, vilket innebär att reaktorn planeras komma tillbaka i drift nu under helgen. Reaktorn är – med sin effekt på 1 450 MW – inte bara Sveriges största, utan även en av världens största. Därmed märkts bortfallet tydligt i elsystemet. I den vänstra figuren nedan visas elproduktionen från kärnkraft hittills under mars, där bortfallet av Oskarshamn 3 kan noteras under kvällen den 3 mars.
Vindkraften kompenserade med god marginal bortfallet från kärnkraften i lördags. Det blåste kort och gott rejält och vindkraften levererade under stora delar av natten till lördag över 10 000 MW, vilket är snudd på rekord. Enbart vid ett 10-tal tillfällen tidigare har produktionen från vindkraften nått över denna nivå. På måndagen slutade det sedan blåsa och runt lunch levererade vindkraften mindre än 300 MW, vilket framgår av den högra figuren ovan. Variationen på över 10 000 MW motsvarar inte mindre än nio normalstora kärnreaktorer (på 1 100 MW) – eller sju reaktorer av samma storlek som Oskarshamn 3.
Vattenkraftens avgörande betydelse för balansen
Hur är då dessa svängningar möjliga att hantera utan att lyset slocknar? Jo, i första hand genom att vattenkraften växlar upp. Som framgår av den vänstra figuren nedan ökade vattenkraftsproduktionen från drygt 4 000 MW till över 12 000 MW mellan lördag morgon och måndag lunch. Det visar tydligt vilken avgörande betydelse vattenkraften har för att reglera elsystemet. Uttryckt på samma sätt som tidigare motsvarar den ökade vattenkraftsproduktionen inte mindre än sju normalstora kärnreaktorer.
Trots denna uppväxling minskade den svenska nettoexporten av el rejält när det slutade att blåsa. Den förbyttes ändå inte mot nettoimport – utan under hela måndagsdygnet skedde nettoexport av el, vilket framgår av högra figuren nedan. Se även Kontrollrummet hos Svenska kraftnät (SVK) för data timme för timme.
Allt är ändå inte frid och fröjd utan elsystemet är sammantaget rejält ansträngt eftersom inte bara Oskarshamn 3 utan även Ringhals 4 är stillastående efter incidenten med tryckhållaren efter fjolårets revision. Ringhals 4 beräknas komma tillbaka på banan igen den 23 mars enligt senaste beskedet. Att läget är ansträngt märks inte minst genom att SVK försatt effektreserven, i form av det oljeeldade Karlshamnsverket, i stabsläge sedan torsdagsmorgonen denna vecka.
Minskad överföringskapacitet i elnätet med Oskarshamn 3 tillfälligt ur drift
Något som uppmärksammats en del under senare år är hur nedläggningarna av Ringhals 1 och 2 inneburit att överföringskapaciteten i elnätet behövt begränsas. SVK har sedan tidigare haft en tumregel innebärande att 1 000 MW bortfall av planerbar kraftproduktion i södra Sverige innebär att överföringskapaciteten genom stamnätet minskar med ungefär 500 MW. Nu är dock läget något bättre eftersom SVK senaste året lyckats minska överföringsbegränsningarna tack vare olika åtgärder.
Stoppet av Oskarshamn 3 märks samtidigt tydligt i överföringskapaciteten. Av den vänstra figuren nedan framgår att överföringskapaciteten som SVK tilldelat marknaden i dagenförehandel minskat med ca 400 MW i såväl snitt 2 som 3 i samband med stoppet, samtidigt som snitt 1 inte påverkats.
Snitt 1 är gränsen mellan de båda elområdena i Norrland (dvs. mellan SE1 och SE2). Snitt 2 är gränsen mellan södra Norrland och Mellansverige (dvs. mellan SE2 och SE3). Snitt 3 är gränsen som skär rakt genom Småland och Halland (dvs. mellan SE3 och SE4).
En direkt effekt av den tillfälligt minskade elproduktionen i södra Sverige är alltså att flaskhalsar i elnätet uppstått genom landet i större utsträckning än före reaktorstoppet. Detta har i sin tur inneburit att södra Sverige fått uppleva mer av kontinental priskoppling än innan. Som framgår av den högra figuren ovan har priskopplingen mellan Sveriges båda södra elområden och Tyskland varit närmast total denna vecka.
Balans krävs mellan planerbara-, reglerbara- och väderberoende resurser
Det som främst sticker ut i denna analys (av elsystemet under perioden hittills i mars) är vattenkraftens unika förmåga att balansera elsystemet. Vattenkraften har kort och gott hållit balansen när kärn- och vindkraft tillfälligt växlat ner. Vattenkraftens unika förmåga att reglera elsystemet behöver värnas. Därtill märkts betydelsen av planerbar kraft i södra Sverige tydligt under perioden – såväl för att trycka ut höga elpriser mot landsgränsen som för att hålla uppe överföringskapaciteten i elnätet ner genom landet.
Nu ska det svenska elsystemet skalas upp till mer än det dubbla på bara några decennier. Ödesfrågan handlar då om att säkra tillgången till fossilfri el, där och när den behövs, till ett konkurrenskraftigt och rimligt stabilt pris. En viktig del är att bana väg för de lösningar som finns – inklusive modern teknik – för ett fossilfritt elsystem till en låg total systemkostnad.
Det behöver inte göras ett val mellan kärnkraft och vindkraft utan alla fossilfria kraftslag och tekniker måste ges möjlighet att bidra. Det är dock tydligt att det även fortsättningsvis kommer att krävas en rimlig mix mellan planerbara-, reglerbara- och väderberoende resurser i elsystemet – där produktionen dessutom är rimligt placerad med avseende på var elen behövs runt om i landet.
