Tuff klimatpolitik med väldesignade styrmedel gynnar svensk industri

Beteendeförändringar som leder till minskade utsläpp och underlättar i vardagen är ett komplement till teknikutveckling, men en återgång till ett mer begränsat leverne är det få som vill eller kommer lyckas med.  

En växande svensk industri är bra för klimatet

Vi har vid flera tillfällen argumenterat för att en växande svensk industri är bra för klimatet, eftersom svensk industris klimatavtryck är mindre än motsvarande i flertalet andra länder.[1] Denna slutsats baserar vi på de analyser som Teknikföretagen gjorde under 2021 och som fortfarande är giltiga.[2]

Det kommer knappast som en överraskning att industrins klimatavtryck i de rika västländerna är mindre än i mindre utvecklade ekonomier. Bilden nedan till vänster visar klimatavtrycket, uttryckt som kilo CO2-ekvivalenter per förädlingsvärde, för industrin under 2019.[3] Eftersom industristrukturen skiljer sig åt betydligt mellan länder är exakta jämförelser inte möjliga men mönstret är ändå tydligt:

• Industrin i Västeuropa, Japan, Kanada och USA, spelar i en egen liga. I bottendivisionen ligger länder som Brasilien, Indien, Kina men även några östeuropeiska länder.

Det finns dock betydande skillnader mellan de relativt lågutsläppande utvecklade industriländerna. Till skillnad från Climate Watch publicerar Eurostat statistik specifikt för tillverkningsindustrins CO2-avtryck (se bilden nedan till höger). Nackdelen är att Eurostat inte redovisar data för länder utanför Europa. I toppen av högsta ligan – industri med minst CO2-avtryck – ligger länder som Schweiz, Sverige, Nederländerna, etcetera. I flera andra västeuropeiska länder som Frankrike, Italien och Spanien och för den delen även USA släpper industrin ut mer än dubbelt så mycket CO2 per förädlingsvärde som industrin i Sverige. Dock är avtrycken mycket mindre än i tillväxtekonomierna.

Baserat på dessa resultat ser vi tydligt att klimatnyttan hade varit betydligt större om världens industriproduktion hade skett i Sverige på bekostnad av produktion i andra länder.

Låt oss utgå ifrån den mest extrema kontrasten och jämföra Sverige med Kina. Den vänstra bilden nedan visar hur de globala CO2-utsläppen från industrin hypotetiskt hade utvecklats om svensk industriproduktion under åren 1990–2019 skett med Kinas klimatavtrycket istället för med Sveriges:

• ”Anta att svensk industri flyttat till Kina 1990.”

Staplarna visar hur mycket större de årliga globala industrirelaterade utsläppen blivit och den heldragna kurvan den ackumulerade effekten under perioden: 1,1 miljarder ton CO2-ekvivalenter motsvarande ungefär 2 procent av global industrins totala utsläpp under perioden. Detta är det hypotetiska CO2-läckaget om svensk industri flyttat till Kina 1990.

Den högra bilden ovan vänder på tågordningen:

• ”Anta att hela Kinas industriproduktion istället bedrivits i Sverige under perioden 1990–2019.”

Detta är uppenbarligen ett helt orealistiskt antagande men för argumentets skull. Varje stapel visar hur mycket mindre de årliga globala industrirelaterade CO2-utsläppen varit om Kinas produktion skett i Sverige/med svensk teknologi. Den blå kurvan visar den ackumulerade effekten under perioden 1990–2019. Kinas industri släpper fortfarande ut tio gånger så mycket CO2 per USD förädlingsvärde som svensk industri och skillnaden har tidigare varit mycket större. Det betyder att jorden hade sparat in nästan16 miljarder av Kinas ackumulerade 17,5 miljarder ton, industrirelaterade CO2-ekvivalenter om Kinas produktion skett i Sverige/med svensk teknologi!

De här resultaten visar att export av svensk teknik och andra moderna lösningar kan spara betydligt mycket mer koldioxidutsläpp än vad som kan åstadkommas på hemmaplan. Regeringens klimatpolitik bör därför till mycket större del än idag fokusera på att fortsätta utvecklingen av svensk teknologi och export av denna.  

Politisk styrning baserat på vetenskapen

Teknikutveckling är nyckeln till framgång i klimatomställningen. Det går hand i hand med en tuff klimatpolitik där det kostar att släppa ut växthusgaser i atmosfären och där det blir lönsamt att reducera eller helt ta bort dem.

Forskare i nationalekonomin har läge förespråkat den här sortens kostnadseffektiva styrning för att överkomma marknadsmisslyckanden. Det innebär inte att Sverige ska gå före andra genom att överimplementera EU-lagstiftningen och ställa specifika krav på näringslivet i form av så kallad gold-plating. Lagstiftade krav hämmar innovation och teknikutveckling och blir bara dyrt för samhället. 

Ekonomiska styrmedel, som koldioxidskatt och handelssystem med utsläppsrätter, ger både flexibilitet till företagen och är kostnadseffektiva för samhället. Dessutom skickar de viktiga investeringssignaler om vart samhället är på väg, om styrningen implementeras långsiktigt.

En i den här meningen tuff och välutformad politik kan attrahera investeringar och talanger samtidigt som den ger det gröna näringslivet de bästa konkurrensförutsättningarna för att fortsätta utveckla den teknik som hela världen efterfrågar för att lyckas med klimatomställningen. En sådan politik är också eftersträvansvärd för andra att ta efter, vilket kommer att bli avgörande för att kunna rädda det globala klimatet.

EU:s klimatmål är på väg att komma i kapp Sveriges och målen ska nås genom att framför allt bredda utsläppshandeln till mer eller mindre alla sektorer framöver. Det är en vettig, kostnadseffektiv politik när alla träffas av samma kostnad för sina utsläpp. En gemensam utsläppsbubbla inom EU innebär dock att ytterligare utsläppsminskningar i Sverige sannolikt ersätts av ökade utsläpp i något annat EU land på grund av den så kallade vattensängseffekten.

När det övergripande taket på utsläpp är satt kommer ytterligare utsläppsminskningar på ett ställe i systemet kompenseras med ökningar någon annanstans. Detta sker genom att priset på utsläppsrätter rättar sig efter efterfrågan, som varierar när ett land exempelvis minskar sina utsläpp.

När alla omfattas av EU-bubblan kan man således inte argumentera för att de globala utsläppen/EU:s utsläpp blir mindre om svensk industri ökar sin marknadsandel; EU:s samlade CO2-utsläpp är ju givna av befintliga utsläppsrätter. Däremot kan man vända på argumentet:

• Eftersom svensk industri kan leverera mer förädlingsvärde per ton CO2, blir EU:s samlade förädlingsvärde större ju större den svenska industrins marknadsandel är.

Vi har tidigare betonat betydelsen av Sveriges relativt mindre klimatavtryck i relation till den så kallade globala CO2-budgeten.[4] Om världen bränner mindre växthusgaser räcker budgeten längre. Låt oss utgå från IPPC:s bedömning om en global CO2-budget på 300 gigaton (1,5-gradersmålet) och IEA:s data som pekar på årliga globala utsläpp i storleken 30 gigaton. Baserat på detta kan vi uppskatta hur länge CO2-budgeten räcker beroende på olika klimatavtryck.

• Med nuvarande globala klimatavtryck räcker budgeten till 2030.
• Hade världen haft samma CO2-intensitet som Sverige skulle den globala budgeten vara förbrukad först år 2081. Världen hade alltså köpt 50 år extra med Sveriges klimatavtryck.
• Hade världen haft EU:s klimatavtryck kommer jorden att ha till 2043 att ställa om.

En större marknadsandel för svensk industri innebär därför ett ökat ekonomiskt välstånd inom EU, givet storleken på EU:s utsläppsrätter. Skulle resten av världens länder uppnå samma relativt låga klimatavtryck som det svenska, kan dessutom global BNP och globalt ekonomiskt välstånd öka väsentligt mycket mer inom ramen för den globala CO2-budgeten.

Teknik kan lösa det globala klimathotet

Sverige som land har allt att vinna på att utforma en politik som stimulerar till teknisk utveckling och handel inom en rad områden och gör svenska företag konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Redan idag bidrar det svenska näringslivet till en minskning av koldioxidutsläppen med 26 miljoner ton per år enligt en studie från Material Economics (2021)[5]. Det är mer än hälften av våra egna territoriella utsläpp. Den här utvecklingen har bara börjat och stimuleras den ytterligare kan det ge dynamiska effekter som med lätthet övervinner vattensängseffekten. Det sker när tekniska lösningar kan säljas utomlands och bidra med stora utsläppsminskningar globalt.

Klimathotet är en enorm utmaning för vår generation och det är bråttom att snabbt få ner utsläppen av växthusgaser för allas vår välfärd. Samtidigt är det en fördel att det inte spelar någon roll var i världen utsläppsminskningarna sker. Finns tekniken för minskade utsläpp färdig att implementeras, kan den nyttjas globalt och på så sätt snabbare få bort fossila utsläpp även i den fattigare delen av världen. Svenska tekniska lösningar i form av grönt stål, gröna batterier, biobaserade produkter, smarta lösningar, med mera, kan redan idag bidra till minskade utsläpp globalt. Men mycket mer kan göras om den tekniska utvecklingen får fortsätta att blomstra.

Övergripande medskick till den klimatpolitiska handlingsplanen

Regeringen måste i den kommande klimatpolitiska handlingsplanen tydligt visa handlingskraft genom att utvärdera och sedan föreslå klimatstyrmedel som gynnar den gröna teknikutvecklingen. Styrningen behöver genomsyra flera politikområden och därför är det en tillgång att ha samlat flera policyområden på ett och samma superdepartement.

En nyckelfaktor för en konkurrenskraftig, klimatsmart svensk industri är tillgång till fossilfri, planerbar el när och där den behövs till konkurrenskraftigt pris.

Men en lyckad klimatomställning kräver även fler utbildningsplatser, utbildad arbetskraft, forskning, utveckling, spridning av teknik, digitalisering med 5G-utbyggnad samt tillgång till kapital. Ovanpå det blir satsningar på elektrifiering, energieffektivisering och flexibilitetslösningar avgörande för att lyckas.  

Vi har en rad mycket konkreta policyförslag på vart och ett av områdena som pekas ut i denna artikel och för gärna diskussioner med alla berörda beslutsfattare för att gemensamt komma fram till en smart, väldesignad klimatpolitik.