Nu när vintern knackar på dörren och november månad precis börjat, kan elpriser och elproduktion överblickas för hela oktober. De genomsnittliga spotpriserna för de svenska elområdena har legat på ungefär motsvarande (relativt sett låga) nivåer under oktober, som under den föregående månaden. I Mellansverige (SE3) landade spotpriset på 33 öre per kWh samtidigt som det i de båda norra elområdena (SE1 och SE2) hamnade på 18 öre per kWh. I landets sydligaste elområde (SE4) landade det på 36 öre per kWh i genomsnitt. Se vänstra figuren nedan. Ovanpå de ovan nämnda priserna kommer skatter, nätavgifter, elhandelsavgifter etcetera.
Dag för dag eller timme för timme är samtidigt bilden betydligt mera turbulent. Som framgår av den högra figuren ovan var elspotpriset negativt under flera hela dygn under oktober – samtidigt som det var betydligt högre under andra delar av månaden. Prisvariationerna förklaras främst av kraftigt varierande vindkraftsproduktion under månaden. Dessa produktionsvariationer har även resulterat i stora skillnader i de olika kraftslagens capture rate under oktober.
Med capture rate avses andelen av det genomsnittliga spotpriset under en viss period som faktiskt fångas av respektive kraftslag. Detta beräknas genom att den faktiska produktionen timme för timme multipliceras med elspotpriset i respektive elområde timme för timme, vilket sedan aggregeras och relateras till genomsnittspriset i respektive elområde under den period man vill studera. Se vår artikel Tilltagande kannibalisering för vindkraften för en närmare beskrivning begreppet och beräkningsmetoden. I praktiken säljs inte all elproduktion på spotmarknaden, utan den säljs till stor del via så kallade power purchase agreements (PPA), elhandelsbolag eller är prissäkrad på terminsmarknaden. Capture rate ger ändå en indikation av det som brukar benämnas elproduktionens värde.
Som framgår av den vänstra figuren ovan landade capture rate för vindkraften på en ny lägstanivå under oktober, när uppgifterna aggregeras för hela månaden och för alla fyra svenska elområden. Detta gäller i synnerhet för den norrländska vindkraften, vilket framgår av högra figuren ovan. Nya tydliga toppnoteringar nåddes samtidigt såväl för vattenkraften som för kraftvärmen.
Förklaringen till de stora skillnaderna kraftslagen emellan återfinns i vindkraftens kannibalisering – som alltså uppstår eftersom vindkraften, när den är tillräckligt utbyggd, kan trycka ner elpriset till låga nivåer i ett helt elområde. Effekterna av denna kannibalisering är mycket tydliga under delar av oktober. Den vänstra figuren nedan visar att elpriset varit negativt just under de dygn då vindkraften producerat som bäst, vilket i stor utsträckning bidragit till att dra ned snittet för kraftslagets fångade elpris aktuell månad.
De andra kraftslagen har samtidigt anpassat produktionen utifrån efterfrågan och därmed producerat mest när priset varit högt. Den högra figuren ovan visar tydligt hur vattenkraften anpassat produktionen utifrån elpriset under oktober. Av figuren framgår även att kärnkraften i viss utsträckning kunnat reglera ner produktionen när elpriserna varit låga. Kraftvärmen är samtidigt det kraftslag som i störst utsträckning varierat produktionen utifrån elpriset – vilket förklarar att kraftvärmen haft bäst capture rate under månaden.
Mot bakgrund av att Sveriges elbehov sannolikt mer än dubbleras fram till 2045 krävs en kraftig utbyggnad av elsystemet. För att svensk industri ska förbli konkurrenskraftig och bidra till klimatomställningen i världen, är det centralt att utbyggnaden kan ske såväl fossilfritt som till en låg total systemkostnad.
För att detta ska lyckas är det viktigt att olika reformer på elområdet beaktar elsystemets fysiska behov. Statliga stöd och olika styrmedel bör utformas så att de inte kortsluter de viktiga prissignalerna på elmarknaden. Capture rate ger i sammanhanget en indikation om ifall elproduktion finns tillgänglig när den faktiskt efterfrågas av marknaden. För att kannibaliseringseffekten för de väderberoende kraftslagen ska kunna begränsas och capture rate hållas uppe – krävs även fortsättningsvis en rimlig balans mellan planerbara-, reglerbara- och väderberoende resurser i elsystemet. Eftersom det på förhand är svårt att veta vilka tekniska lösningar som växer fram, bör fokus dock vara på förmågor som behövs i elsystemet, snarare än på enskilda kraftslag.
