I veckan var det 30 år sedan fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft. Avtalet undertecknades året innan i Maastricht, Nederländerna. Därav namnet Maastrichtfördraget, eller Unionsfördraget, som innebar konstituerandet av EU.
Därmed föddes EU:s inre marknad, som omfattar de ”fyra friheterna”: fri rörlighet för personer, varor, tjänster och pengar. Maastrichtfördragets 30-årsjubileum har i år som sig bör firats och uppmärksammats i samband med olika EU-event under året.
Vi kommer nedan tillbaka till hur EU:s ekonomi har utvecklats. Självklart är den inre marknaden ett fundament i EU. Uppenbart är dock att fokus på senare år riktats mot väldigt mycket annat vid sidan av, som inte går ut på att stärka och utveckla grundprinciperna för EU:s inre marknad.
Bland annat har Teknikföretagens EU-experter uppmärksammat den utvecklingen. Att EU:s industripolitik alltmer går från att skapa goda förutsättningar för att bedriva näringsverksamhet till att politiken identifierar vilka teknologier som gynnas. EU har dessutom lättat på statsstödsreglerna.
Utvecklingen kan exemplifieras av att förra året lanserade USA sin stora klimatsatsning Inflation Reduction Act (IRA), vilken innebär subventioner och skattelättnader som kan uppgå till cirka 370 miljarder dollar. Det mötte Kommissionen i mars i år med den så kallade Net Zero Industry Act (NZIA) och Critical Raw Materials Act (CRMA) som inkorporerades i EU:s industriplan för den gröna given.
Att fokus är någon annanstans än i att hedra marknadsmekanismer återspeglas även av att bara 0,2 procent av EU:s långtidsbudget 2021–2027, 4,2 miljarder av 2 018 miljarder euro, går till att stödja och stärka den inre marknaden.
Inte minst kapplöpningen med USA är intressant när man studerar EU:s utveckling. Industriekonomerna konstaterar att den amerikanska ekonomin fortsätter att statuera exempel för EU både med sin tillväxt, sitt ledarskap inom flera spjutspetsteknologier, sitt utvecklade samspel mellan näringsliv och forskning samt förekomsten av flera snabbväxande globalt ledande företag.
USA håller ställningarna som rikast och har till och med ökat sitt försprång som världens rikaste normala land, mätt i BNP per capita.
I EU har utvecklingen av den 30-årsfirande inre marknaden varit en stor framgång som kan länkas direkt till EU-ländernas mångåriga välståndsutveckling och ökade internationella konkurrenskraft.
Grundsynen att ta bort barriärer som hindrat handel och integration har fungerat väl. Ökad konkurrenskraft har kommit både i mått av produktivitetsutveckling och hur väl företag och ekonomi presterar i en internationell jämförelse. 1980-talets framgångar för EU-länderna fortsatte under 1990-talet med förnyat stöd i det nu 30-årsfirande Maastrichtfördraget.
Efter Lissabonförddraget, 2010, så har dock policyprogrammen hamnat lite längre från fundamenten i 1993 års fördrag. I exempelvis EU2020-strategin finns inte den uttalade ambitionen från Lissabon att göra Europa till ”den mest konkurrenskraftiga och dynamiska, kunskapsbaserade ekonomin i världen”.
Det är inte troligt att nuvarande strömningar inom EU, som delvis går ut på att luckra upp konkurrensregler och statsstödsregler, kommer hjälpa Europa att komma ifatt USA.
EU har tappat på många områden och ligger inte i främsta ledet när det gäller flera faktorer som driver konkurrenskraft. Gapet mellan Europa och USA snarast ökar.
I Industriekonomernas nyhetsbrev den 22 december 2022 gjorde vi en omfattande och detaljerad studie på detta tema. Låt oss i denna artikel fokusera på den viktigast mätaren på ekonomiskt framåtskridande: USA är klart rikare än övriga likartade ekonomier. I termer av inkomst/BNP per capita noterades således USA:s medelinkomst till 647000 USD år 2022 att jämföra med 53 500 USD (PPP-justerat) i Tyskland (se bilden nedan till vänster). I Frankrike och EU i genomsnitt var motsvarande notering cirka 46 000 USD.
Av bilderna ovan framgår att USA inte bara är rikast, de stora EU-länderna EU har inte heller förmått att krympa gapet under de senaste två decennierna. Medan USA:s BNP per capita ökat med 29 procent sedan år 2000 är motsvarande utveckling för Frankrike 15 procent och för Tyskland 24 procent. Däremot har EU-snittet ökat något mer än i USA i takt med att de fattigare medlemsstaterna föga överraskande upplevt en – begränsad – catching-up effekt.
USA kommer fortsätta att dra ifrån
Sammanfattningsvis har USA:s välstånd vuxit betydligt snabbare än de stora EU-ländernas de senaste tjugo åren. Bakom gapet döljer sig i första hand skillnader i produktivitetstillväxt. Gräver vi djupare i data har USA övertrumfat stor-EU i första hand inom två områden: IKT (informations och kommunikationsteknologi)-relaterade investeringar och ett effektivt användande av tillgängliga och växande resurser (växande totalfaktorproduktivitet, TFP).
Med tanke på demografiska skillnader finns det skäl att förvänta sig att USA fortsätter att ”växa ifrån” EU under kommande decennier. Skulle dessutom de senaste decenniernas tendens hålla i sig, där USA genererar högre produktivitetstillväxt än de stora EU-länderna, kommer gapet att vidgas ytterligare. Med tanke på att EU:s inriktning just nu domineras av ESG-frågor, betydande protektionism och stora inslag av (över)statlig styrning är det svårt att se annat än att EU kommer att fortsätta tappa mark till USA.
