Såväl Brent- som WTI-oljan har stigit trendmässigt i pris sedan halvårsskiftet. Detta från nivåer på cirka 75 USD per fat till cirka 90 USD per fat. I båda fallen är nu priset det högsta på 10 månader. Oljeprisuppgången är inte minst en effekt av att Saudiarabien och Ryssland förlänger sina frivilliga utbudsbegränsningar åtminstone året ut. Störst prisuppgång sedan halvårsskiftet kan samtidigt noteras för den ryska oljan Urals. Den handlas nu långt över det av G7 införda pristaket på 60 USD per fat, eller närmare bestämt nära 80 USD per fat de senaste dagarna.
På elområdet är priserna å andra sidan relativt sett lite stabilare och sammantaget flera gånger lägre än för ett år sedan. Inte minst tack vare de lägre naturgaspriserna. Elpriserna i södra Sverige har förvisso legat något högre hittills i september än under augusti. Såväl planerade kärnkraftsrevisioner som oplanerade stopp i Forsmark och Oskarshamn har bidragit till ökad priskoppling med Tyskland och därmed till högre priser.
För rysk del förefaller fokus ha flyttats från gaskranen till oljekranen. Detta i ansträngningarna att påverka energimarknaderna som en del i hybridkriget mot väst och för att finansiera det illegala angreppskriget i Ukraina. Efter prisuppgången på Urals har rabatten på den ryska oljan minskat kraftigt. Detta inte minst som en följd av utbudsbegränsningarna. Därtill har Ryssland hittat andra sätt att runda pristaket, bland annat genom att ta extra betalt för transporten.
Det är sammantaget olja snarare än el och gas som nu svarar för dramatiken på energiområdet. De stigande oljepriserna är dåliga nyheter för världskonjunkturen samt för centralbanker och alla andra som önskar sig lägre inflation. Under första halvan av 2023 bidrog utvecklingen såväl för el- och gaspriserna som för oljepriserna till att pressa ner inflationen. Efter prisstegringen bidrar nu inte längre oljan positivt i kampen mot inflationen.
