Få har undgått att inflationstakten tilltagit. Reaktionen har inte väntat på sig. Centralbankerna har varit rekordsnabba att justera upp sina styrräntor till nivåer vi inte sett sedan en kort period innan finanskrisen slog till 2008. I vår senaste konjunkturrapport från 7 mars menade vi att centralbanker behöver vinna kampen.
Att mäta inflation och prisutveckling är inte det lättaste. Det är många faktorer som ska vägas in. Vilken varukorg är representativ? Vissa hushåll tycker om att enbart konsumera skaldjur på offentlig lokal, andra tycker det slöseri med pengar och köper enbart djupfrysta dito i livsmedelsaffären. Hur ska vi behandla och mäta kvalitetsförändringar? En gammal traditionell överenskommelse i nationalräkenskaper är att kvalitetsförbättringar som innebär ökat pris inte ska vara ”inflation”.
Några enkla exempel: En Volvo 850 GLT introducerad i juni 1991 hade det facila intro-priset av 189 000 kr exklusive dragkrok att jämföra med en nyintroducerad stor batteribil från samma tillverkare för ett antal tusen kronor över en miljon (exkl. dragkrok). Har priset femfaldigats eller bara fördubblats med hänsyn tagen till kvalitet eller är det bara ett homogent motorfordon som tar dig från hemmet till Ikea? För tjänster blir kvalitetsjusteringar än bökigare eller utförs inte alls. Många vet eller kan ta reda på vad det kostar att gå på bio idag jämfört med några decennier sedan. Men vad är det kvalitetsjusterade priset av att gå på bio och se Top Gun 1986 och Top Gun Maverick 2022 där åtminstone en skådespelare är homogen (exklusive avskrivning på grund av åldersförslitning)? Många kanske tycker att kvalitetsjusterat pris på denna film har trettiofaldigats, andra anser att priset fallit dramatiskt. Hur ska man på bästa sätt behandla effekten av att varor och tjänster försvinner och nya kommer till som exempelvis Saab 95 kontra Koenigsegg Agera R? Hursomhelst, manualerna för att mäta priser och inflation är tjocka. Vad statistikmyndigheter försöker mäta är prisutvecklingen på någon form av representativ varu-/tjänstekorg. All heder till dem.
Sverige presenterar främst två metoder att mäta priser och inflation. Det ena är gamla välkända KPI, den andra är EU-ländernas harmoniserade index för konsumentpriser, HIKP. HIKP konstruerades för att försöka mäta inflationen på ett likartat sätt mellan medlemsländerna. Det finns ytterligare prisutveckling som man kan kasta en blick på i nationalräkenskaper. Metoden i denna är ett försök att rensa bort inflationens verkningar på det vi förädlar (lite förenklat värdet av all försäljning minus värdet av alla inköp). Metoden är lite halvkomplicerad genom en matematisk snurra där hänsyn tas till utvecklingen av försäljningspriser och priser på alla inköpta varor och tjänster. Vi lämnar den därhän. För övrigt hämtas dessa priser främst från statistikmyndigheternas ”vanliga” prisstatistik.
Inga större skillnader förutom i en del länder
Inflationsutvecklingen enligt HICP för Sverige jämfört med EMU eller större viktiga länder som Tyskland visar skillnader om man använder förstoringsglas eller beroende på vilket jämförelsemånad eller jämförelsekvartal man använder. I Figur 1 nedan har vi använt jämförelsebas sista kvartalet 2020 som får utgöra startpunkt efter den värsta coronaperioden.
Utvecklingen i totalindex för alla varor och tjänster har i stort sett gått hand i hand mellan Sverige och EMU. Tyskland har förvisso haft en lite större ökning än Sverige och EMU totalt, men inom statistik har vi också felmarginaler att ta hänsyn till. En hiskelig utveckling visar de baltiska staterna och Ungern (>30 procent vardera), medan en begränsad ökning gäller exempelvis Luxemburg, Frankrike och Spanien.
Ser vi till prisutvecklingen på enbart livsmedel är utvecklingen i Sverige även här i linje med EMU även om det skiljer en del mellan länder. Återigen, Sverige sticker inte ut på något sätt. Se figur 2.
Att EMU sammantaget hamnat där de hamnat för livsmedel, där Tyskland dragit i väg, kan i någon mån förklaras av en lägre prisökning på livsmedel i Frankrike. Även om vi byter jämförelsebas för livsmedel (eller HIKP totalt) och bara ser till det senaste året (kv-4 2022 jämfört med motsvarande kvartal året innan) är skillnaderna små mellan Sverige, EMU och Tyskland och knappast signifikant.
Fortsatt fart för livsmedel i februari och i samma härad
Livsmedelspriser drog i väg även under januari och februari i Sverige. Inte heller detta är unikt. I Tyskland ökade livsmedelspriser också i hög omfattning eller med 21,8 procent jämför med februari förra året. Likaså fick Frankrike en inflationssmocka för livsmedel och i någon mån också Spanien i februari. Det tar en stund för Eurostat att presentera siffror för hela Euroområdet, men det mesta tyder på att Sverige och EMU också går hand i hand vad gäller priser på livsmedel under första kvartalet i år.
Hur kan det ha gått så här illa med priser på livsmedel? Ökade världsmarknadspriser, Rysslands krigsföring, energipriser, väder och klimatstörningar är några faktorer. Ser vi till importpriser, antingen producentpriser för import eller SCBs implicitprisindex för import av livsmedel har de ökat med 36,7 respektive 35,0 procent mellan sista kvartalet 2020 och sista kvartalet förra året. En annan indikator är Jordbruksverkets totala index för jordbrukets insatsvaror som för perioden ovan har ökat med 52,0 procent, varav energi och drivmedel 83,2 procent, gödning 3,38 ggr och djurfoder 51,8 procent för att nämna några faktorer.
Små skillnader även i ett längre perspektiv
Inte heller i ett lite längre perspektiv eller om vi backar till fjärde kvartalet 2015 och jämför med sista kvartalet förra året, har det varit någon skillnad i HIKP totalt mellan Sverige och Tyskland annat än genom tillfälliga sammansättningseffekter eller slumpstörningar. Tyskland och Sverige har förvisso haft en lite större ökning än EMU sammantaget, men i stort sett begränsad eller 0,02 procent per månad sedan 2015.
Affärsidén ska inte avlida
Vi kan dribbla med inflationssiffror hit eller dit. Nu handlar det om att inflationen ska dö sotdöden framöver och att centralbankerna fullföljer sin grundläggande affärsidé det vill säga föra den tillbaka till inflationsmålen.
Om vi exkluderar stackars Argentina hade 93 länder eller alltifrån Albanien till Nepal till Zambia ett inflationsmål förra året varierandes från < 2% i Schweiz till 8,5 procent i Liberia. Några men inte alla har någon form av intervall från målen. En del länder har varit framgångsrika att ligga och pendla med inflation runt målet, andra inte. Inflationsmål började bli populärt i början av 1990-talet med Nya Zeeland som ett pionjärland och där andra länder därefter följde efter. En nyktrare penningpolitik jämfört med eländet under främst 1970–1980-talen innebar att global inflationstakt växlade ner från hiskeliga 143,5 procent år 1990 när vi väger in hyperinflation på ett par tusen procent i främst Argentina och Brasilien detta år. Det tog några år att få ner global inflationstakt men 1997 nådde den 5,9 procent för att därefter ha uppgått till 3,3 procent per år i genomsnitt fram till förra året. För de rika OECD-länderna var inflationstakten 7,1 procent år 1990 (än högre dessförinnan) men har varit 2,4 procent i genomsnitt per år 2000-2021 innan chocken slog till förra året.
Har inflationsmål varit framgångsrikt? Ja, antagligen. Men som i många samhällsvetenskaper är det svårt att hitta en bra kontrollgrupp. Länder med hyperinflation, som inte håller sig till sitt explicita mål eller där politiska opportunister lägger sig i penningpolitik har det oftast lite svårt. Teoretiskt skulle man kunna tänka sig att Sverige skulle ha haft två ekonomier sedan inflationsmålet infördes, en ekonomi utan mål och en med mål för att på så sätt försöka mäta framgång eller bakslag. Men det blir ju tokigt.
Det är för övrigt ingen skillnad i dessa ”livsmedelsdagar” mellan KPI livsmedel och HIKP livsmedel i Sverige annat än ”inom marginalen”. Det är inte heller någon signifikant skillnad mellan KPIF och HIKP. Med 1997 som basår har KPIF ökat till index 160,7 och HIKP med samma basår till index 159,7.
Priset på en biobiljett har ökat 3,49 ggr 1986-2022 enligt SCB. Agera R började tillverkas ungefär när Saab inte längre kunde vara med oss.
Läs mer om KPI och HIKP
