I denna artikel fokuserar vi emellertid inte på de geopoliska aspekterna utan på de ekonomiska – även om dessa två perspektiv hänger intimt samman. I rapporteringen inför mötet betonades hur BRICS betydelse i världsekonomin ökat de senaste decennierna i takt med att dessa befolkningsrika länder vuxit snabbare än de utvecklade industriländerna inom G7 och OECD. I något nyhetsmedium påstods det till och med att BRICS samlade ekonomi nu är större än G7:s, en uppgift som senare togs tillbaka.
Det kan vara intressant att studera den ekonomiska utvecklingen för BRICS under de senaste decennierna och ställa oss några frågor:
- I vilken utsträckning lever ”medlemsländerna” upp till epitetet tillväxtekonomier?
- Hur har BRICS-ländernas tillväxtbanor rört sig i förhållande till OECD/G7-ländernas?
- Hur står sig BRICS sammantaget gentemot G7/OECD?
- Hur står det till med välståndet i de olika grupperingarna?
Snabbt vikande tillväxttrend – även för BRICS
Till en början kan vi konstatera att samtliga BRICS-ekonomier, möjligen med undantag av Indien, har upplevt en påtagligt vikande tillväxttrend de senaste 25 åren (se bilden nedan till vänster). Visserligen studsade BNP-tillväxten upp rejält 2021-2022 men detta ska enbart ses som en rekyl efter störtdykningen under pandemiåret 2020, och inte början på en stigande trend.
På några års sikt påverkas BNP-banorna således påtagligt av konjunktursvängningar vilket komplicerar bilden. Den avtagande tillväxtrenden blir tydligare om vi i stället fokuserar på Industriekonomernas beräkningar av potentiell tillväxt, det vill säga när vi rensat från konjunkturvariationerna (se bilden ovan till höger). Enligt våra beräkningar har Kinas underliggande tillväxtkraft fallit från 10-12 procent för 15 år sedan till cirka fem procent. För Brasilien handlar det om en resa från tre till en procent, för Sydafrika från fyra procent till noll och för Ryssland från sex procent till noll. Även för Indien finns tecken på en avtagande tillväxtpotential men här är det inte lika påtagligt. Våra estimat pekar fortfarande på en underliggande indisk tillväxtkraft i intervallet 5-6 procent.[1]
Kvalar BRIC in som tillväxtekonomier?
Snart sagt samtliga ekonomier i världen har genomgått förlopp liknande dem i BRICS de senaste decennierna; en påtaglig inbromsning i tillväxten. Detta gäller även de utvecklade länder inom OECD vilket framgår av bilden nedan. För Sveriges och USA:s del har resan gått ifrån cirka drygt tre procent i början av millenniet till cirka två procent, en betydande avmattning. För Japan och Tyskland har utvecklingen varit än mer dramatiskt. För OECD i genomsnitt noteras en potentiell tillväxt kring en procent, ner från cirka tre procent för 20 år sedan. Det betyder ändå att inbromsningen varit mer påtaglig för BRIC-länderna än för de Västliga industriländerna. Notabelt också att potentiell tillväxt i ekonomier som exempelvis Sverige och USA är betydligt högre än i ”tillväxtekonomier” som Brasilien, Ryssland och Sydafrika.
Kontentan är att tre av fem ”medlemsländer” i BRICS knappast gör skäl för namnet tillväxtekonomier. Dessutom bromsar Kina snabbt och mycket tyder på att man inom en inte alltför avlägsen framtid är nere på tillväxttakter i paritet med OECD-ländernas. Just nu skulle man kunna säga att Indien är det enda BRICS-landet som förtjänar epitetet tillväxtekonomi.
Vem är störst?
Sen till frågan: ”vem är störst, BRICS eller G7”? Bilderna nedan ger klart besked, G7:s ekonomi är fortfarande betydligt större än BRICS, faktum är USA:s ekonomi ensam är lika stor som BRICS. Notabelt är även att tendensen för BRICS att öka sin andel på G7:s bekostnad, har mattats påtagligt. Således var andelarna 44/21,5 procent av global BNP år 2013 mot 43/26 procent år 2022. Under BRICS ”heta år” 2000-2013 ändrades det relativa förhållandet från 63/8 procent av global BNP till 44/21,5 procent. USA:s andel av global BNP har för övrigt stigit i samma takt som BRICS under åren 2012-2022.
Mycket tyder alltså på att flertalet BRICS-länder nu passerat sina mest explosiva tillväxtfaser/upphinnarfaser och snabbt tappar i tillväxtförmåga. Undantaget är än så länge Indien som dock fortfarande endast utgör drygt tre procent av global BNP.
Hur står det till med välståndet?
I termer av BNP i absoluta tal har således BRICS en bra bit kvar till paritet med G7, för att inte tala om OECD. I en dimension är dock BRICS utan tvekan betydligt större: befolkningen. Sedan 1990 har BRICS befolkning vuxit med nästan en miljard människor. Under samma period har G7:s befolkning bara ökar med drygt 100 miljoner individer. År 2022 levde 3,25 miljarder människor i BRICS mot 775 miljoner i G7 vilket motsvarar 41 respektive 10 procent av jordens befolkning.
Blickar vi framåt har, enligt FN:s prognoser, såväl BRICS som G7:s befolkningar redan i stort sett kulminerat samtidigt som befolkningen i andra delar av världen, inte minst Afrika beräknas öka kraftigt. Det betyder i sin tur att bägge grupperingarnas andel av global befolkning kommer att minska rejält under de närmaste decennierna; andra delar av världen utanför BRICS och G7 kommer således att stå för befolkningsökningen.
Sammantaget är G7:s ekonomi 60 procent större än BRICS samtidigt som BRICS befolkning är 320 procent större än G7:s befolkning. Slutsatsen är att det ekonomiska välståndet, i termer av BNP per capita, är långt större i G7. Fokuserar vi på köpkraftsjusterade tal är det tydligt att välståndsgapet mellan G7 och BRICS är enormt (se figuren nedan till vänster). Mellan tumme och pekfinger är BNP per capita inom G7-länderna i storleksordningen 2-6 gånger större än inom BRICS.
Anmärkningsvärt är att det inte ens finns en tydlig tendens till att BRICS-länderna knappar in på G7 i välståndsligan - något som man verkligen borde förvänta sig med tanke på upphinnareffekten, det vill säga att fattiga länder tenderar att knappa in på rika länder. Bilden ovan till höger visar att Kina – och i viss utsträckning Indien - är det enda BRICS-landet under de senaste 15 åren som påtagligt har knappat in på USA i termer av BNP per capita. Kinas BNP per capita är dock fortfarande endast knappt 30 procent av USA:s och gapet har stabiliserats de senaste åren. Även Indiens välståndsgap har stabiliserats under senare år, BNP per capita är bara 10 procent av USA:s. Ryssland är den BRICS-ekonomi som ligger högst i välståndsligan men här har avståndet till USA snarast ökat de senaste åren. Det är ingen djärv gissning att detta hänger ihop med Västvärldens sanktioner mot Ryssland efter attacken mot Ukraina 2014. Välståndsgapet mot USA har för övrigt ökat ännu kraftiga för Brasilien och Sydafrika.
Vad krävs för välståndslyft i BRICS?
BRICS-ländernas framgångssaga har således tagit slut de senaste åren, åtminstone tillfälligt. Vad ska vi då förvänta oss av BRICS i termer av välståndsökning framöver? Finns det förutsättningar för tillväxten att ta fart igen vilket skulle möjliggöra för dessa länder att närma sig G7/OECD i välståndsligan? Just nu verkar svaret vara knappast med tanke på att BRICS-ländernas tillväxttrender, med undantag av Indiens, har bromsat kraftigt under lång tid.
En faktor som lyfts fram inom forskningen med stor betydelse för ekonomisk tillväxt, är väl fungerande institutioner. I detta sammanhang ligger BRICS-länderna i många dimensioner inte särskilt bra till jämfört med G7/OECD. Exempelvis lider BRICS-länderna av svårartad korruption, en tydlig markör för illa fungerande institutioner. Bilden nedan visar att BRICS-länderna genomgående placerar sig långt ner till höger i välstånd/korruptionsdimensionen; kraftig korruption och lågt välstånd.
Det är svårt att föreställa sig att djupt korrupta länder, som i vissa fall dessutom ägnar sig åt att bekriga sina grannar, någonsin ska kunna lyfta sitt välstånd till i närheten av paritet med G7/OECD. En rimlig spaning är därför att utan omfattande ekonomiska, politiska och sociala reformer i BRICS-länderna kommer dessa länder aldrig att på allvar sluta gapet till Västvärlden i välståndsligan.
Sammanfattningsvis kan man ifrågasätta om den stora hypen kring BRICS-mötet verkligen är motiverad, BRICS har till stor del tappat farten. Fokus på BRICS kontra Västvärlden som ekonomiska pooler var på många sätt mer motiverat för ett antal år sedan när det föreföll som att ett regimskifte möjligen höll på att ske.
[1] Det finns många olika sätt att uppskatta potentiell BNP-tillväxt och dessa estimat ska hanteras med betydande försiktighet, olika metoder kan resultera i betydande skillnader.
