Under pandemin medförde restriktioner, utbudsproblem och ändrade beteenden att vissa delar av näringslivet drabbades extra hårt. Av diagram 1 nedan framgår att lönsamhetsomdömet i tjänstesektorn föll mest under inledningen av pandemin. Efter ett kraftigt ras 2020 har omdömena sedan ökat. Ett värde på ungefär noll i diagrammen nedan innebär att lönsamheten i snitt är tillfredsställande. Ett positivt (negativt) värde innebär att en övervägande andel av företagen anger att lönsamheten är god (dålig).
Av diagrammen är det även tydligt att det är en hög volatilitet i omdömena, speciellt inom basindustrin där det inte bara svänger ofta utan även rejält. Basindustrin har under senare tid varit gynnade av en god ekonomisk utveckling, pandemin med stigande efterfrågan på varor, stigande priser och på senare tid en allt svagare krona, vilket avspeglas i omdömena. Under 2020 och delar av 2021 stärktes i stället kronan vilket försämrade lönsamheten (se diagram 3).
Vad säger vinstmarginaler?
Ett omdöme är en kvalitativ bedömning och har därmed sina begränsningar. Ett alternativ är att titta på utvecklingen av omsättning, kostnader, rörelseresultat (EBIT)[1] och vinstmarginalen, det vill säga resultatet i relation till omsättningen (hur stor vinsten är per omsatt krona). Ett problem med vinstmarginal-mått är att finansieringskostnaderna vanligtvis inte är borträknade. En hög vinstmarginal kan till exempel vara motiverat om ett företag är kapitalintensivt och har höga finansieringskostnader. Måttet kan därför vara mer användbart vid analyser av en större grupp av homogena företag till exempel företag på en viss marknad.
Vad som är en rimlig nivå på vinstmarginalen är alltså inte självklart och vinstmarginalen skiljer sig också väldigt kraftigt åt mellan olika branscher. Sett som ett genomsnitt under en längre tid och över fler branscher brukar dock en bra vinstmarginal anses ligga på mellan 5 och 10 procent.
Vinst- och löneandelar
Vad utgörs vinstandelen av?
Ett annat sätt att analysera utvecklingen av företagens ekonomiska och finansiella situation är att titta på utvecklingen av vinst- och löneandelar. Den senare anger hur stor del arbetskraftskostnaderna utgör av förädlingsvärdet i löpande priser (vilken i sin tur utgörs av värdet av ett företags produktion borträknat värdet av de insatsvaror som har använts i produktionen).
Löneandelen visar alltså hur stor del av förädlingsvärdet som tillfaller arbetstagarna i form av löner och sociala avgifter. Det som inte tillfaller arbetstagarna kallas vanligtvis vinstandelen och denna går till flera olika saker. Vinstandelen går bland annat till att betala skatt, ersätta förslitet kapital och betala kostnader för lån. Det som därefter blir kvar tillfaller ägarna som får ersättning för att de avstår konsumtion idag och finansierar verksamheten samt för sitt risktagande. Ägarna kan antingen använda eventuellt överskott till nyinvesteringar, eller låta det vara kvar i företaget för ökad likviditet eller kommande investeringar eller göra en utdelning till aktieägarna.
Vinstandelen, som ibland definieras som det som inte är löneandelen, utgör alltså betydligt mer än enbart direkta vinster till aktieägarna. Ofta ingår även kapitalinkomster till egenföretagare i vinstandelen även om dessa de facto är arbetsinkomster, vilket gör att vinstandelen därmed egentligen bör justeras ned för detta.
Löne- och vinstandelarna varierar över tid
Sedan 1950-talet har löne- och vinstandelen i näringslivet rört sig i stora vågor. Från mitten av 1990-talet har löneandelen i hela näringslivet stigit gradvis och vinstandelen sjunkit (se gröna linjen i diagrammen nedan).
Tittar man på vinstandelen i näringslivet exklusive den finansiella sektorn (blå linje) samt tillverkningsindustrin (rosa linje) har de utvecklats mer sidledes.
De kortsiktiga svängningar som uppkommer är i stor utsträckning relaterat till svängningar i konjunkturen. Löneandelen utvecklas vanligtvis mer kontracyklisk och ökar alltså i samband med en fall i efterfrågan. Det kan bland annat vara kopplat till att företagen har behållit mer personal än vad behövts, varmed produktiviteten minskar. Givet att inte arbetskraftskostnaderna anpassas ökar de reala arbetskostnaderna per timme och då stiger löneandelen. Vid finanskrisen var detta tydligt. Att vinstandelen ökar vid ett starkt ekonomiskt läge kan även kopplas till att löner rör sig mer gradvis i relation till mer strukturella faktorer som den långsiktiga lönsamheten. Det är även en konsekvens av att löner sällan faller i nominella termer. Ett fall i löneandelen behöver alltså inte vara ett tecken på en dålig utveckling av löner eller en svag arbetsmarknad.
Vad är en rimlig nivå på löneandelen?
Även begreppen löne- och vinstandelar är alltså relativt komplexa. Det innebär att nivån på löneandelen kan variera mellan olika länder och samhällsstrukturer. Och att förändringar i samhällets struktur kan medföra att andelarna ändras över tid. Det finns alltså ingen rätt eller optimal nivå på dessa andelar.
En förändring kan alltså drivas av att branschsammansättningen i ett land ändras. En möjlig orsak till en sådan kan vara globaliseringen. En förändrad löneandel kan även bero på teknisk utveckling som mer av automatisering, digitalisering och artificiell intelligens. Dessa faktorer påverkar bland annat hur kapital- respektive arbetskraftsintensiv verksamheten är. Vid kapitalintensiv verksamhet som i industrin, och i synnerhet basindustrin, är det rimligt att vinstandelen är högre än i det motsatta fallet.
Det kan periodvis även vara motiverat med en högre vinstandel om en större omställning av verksamheten behöver genomföras. För närvarande kan vinster delvis komma att används till den gröna omställning som nu sker i företagen vilken kräver stora kostsamma nyinvesteringar. I norra Sverige sker exempelvis enorma satsningar på fossilfritt järn och stål. De samlade investeringarna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Gävleborg beräknas uppgå till drygt tusen miljarder kronor fram till 2040.[2]
I en ekonomi där näringslivet blir alltmer tjänsteintensiv och där traditionell industriverksamhet minskar som andel av den totala produktionen är det rimligt att löneandelen ökar över tid. Exakt vad som har drivit de stora rörelserna i löne- och vinstandelen i svensk ekonomi är svårt att exakt slå fast, men sannolikt har alla de faktorer som tas upp ovan påverkat utvecklingen, med lite olika tyngd under olika perioder.
Löneandelen kan fluktuera betydligt i vissa branscher inom näringslivet där produktpriset inte beror på arbetskostnadsutvecklingen, utan i huvudsak på prisutvecklingen på världsmarknaden.
Det går även att dekomponera löneandelen så att den visar relationen mellan de reala arbetskraftskostnaderna och produktiviteten. Utifrån ett sådant mått stiger löneandelen i näringslivet om den reala arbetskostnaden per timme ökar snabbare än produktiviteten. Ökar den reala arbetskostnaden per timme långsammare än produktiviteten innebär det omvänt att löneandelen faller.
Vi går mot sämre tider
Företagens vinster är alltså volatila, något som inte är faller på samma sätt för löner. Exempelvis fluktuerar basindustrins lönsamhetsomdömen enligt Konjunkturinstitutets barometer snabbt från väldigt bra till väldigt dåliga. Under senare tid har en del företag varit gynnade av en god ekonomisk utveckling, pandemin med stigande efterfrågan på varor, stigande priser och på senare tid en allt svagare krona. Det finns samtidigt företag som har gått mindre bra, kopplat bland annat till stigande kostnader för insatsvaror och energi. Bland Teknikindustrins OMX20 har vinstmarginalerna fallit under fem kvartal i rad. Försäljningen har visserligen ökat med kostnaderna har ökat ännu mer.
Ekonomin mattas nu av och vi är på väg mot en rejäl avmattning. Priserna på exempelvis metaller och trävaror faller. Samtidigt stiger företagens räntekostnader snabbt och kostnader för bland annat el är fortsatt höga och det finns en risk att de fortsätter att stiga. Sannolikt kommer lönsamheten mattas framöver.
När det gäller kronan är en fluktuerande växelkurs, och nu en snabb försvagning inget att bygga långsiktig konkurrenskraft på. Kronan har försvagats en period men den kan lika väl gå åt motsatt håll.
Det är också viktigt att komma ihåg att företagens vinster delvis används till investeringar och att den gröna omställning som nu sker i företagen kräver stora kostsamma investeringar.
[1] EBIT är ett företags vinst före räntor och skatter, det vill säga differensen mellan rörelsens intäkter och rörelsekostnaderna.
[2] https://norrbottenshandelskammare.se/wp-content/uploads/2021/02/Remissvar-Infradepartementet-29-januari-2021-Ref.I2020_02739.pdf
