Måttet kan tas fram både i den egna valutan och i gemensam valuta. När företagen möts på den internationella marknaden är det kostnaderna i gemensam valuta som avgör konkurrenskraften. Men då en långsiktig och uthållig konkurrenskraft inte nås via en anpassning av växelkursen, och då växelkursen påverkas av en mängd olika faktorer som inte har med konkurrenskraften att göra, är utvecklingen i den egna valutan helt central.
Det är vidare intressant att jämföra utvecklingen av enhetsarbetskostnader i Sverige med viktiga konkurrentländer som Tyskland, Finland och Danmark. Samtidigt har en ökad globalisering medfört att konkurrensen är mer bred och att betydelsen av olika länder varierar mellan olika branscher. Det kan också vara så att vi exempelvis har en stor export av en viss vara till ett land där de inte har någon produktion av den varan. På den marknaden konkurrerar vi då med företag från andra länder, inte det landet vi exporterar till. Det är därför även intressant att jämföra utvecklingen med ett stort antal länder och även viktade genomsnitt av flera konkurrentländer.
När relativ kostnadsnivå mellan länder jämförs kan utfallet påverkas av valet av referenspunkt. Det är därför viktigt att ha ett längre perspektiv, att även titta på utvecklingen utifrån olika referenspunkter samt att även studera nivåer och ökningstakter av de ingående komponenterna.
När utvecklingen från 2011 studeras är slutsatsen att arbetskraftskostnaderna att producera en enhet sedan 2011 har ökat snabbare i Sverige än i många andra europeiska länder mätt i den egna valutan. Tas hänsyn till den gradvisa försvagningen av växelkursen fram till 2019 ser läget bättre ut. När kronan sedan stärktes under pandemin försämrades konkurrenskraften, detta i en situation när konjunkturen kraftigt försvagades. Detta illustrerar risken med att fokusera enbart på kostnadsutvecklingen med hänsyn taget till utvecklingen av växelkursen.
Svensk arbetskraftskostnad hög i internationell jämförelse
En komponent i RULC-måttet är alltså arbetskraftskostnader. När man ska jämföra arbetskraftskostnadernas nivåer i olika länder används oftast två olika statistikkällor; Labour Cost Survey (LCS) från Eurostat samt International Labor Comparisons (ILC) från The Conference Board.[1]
Lokal eller gemensam valuta
Arbetskraftskostnaderna kan alltså antingen redovisas i nationell eller gemensam valuta. Vid jämförelser mellan länder är det vanligt att arbetskraftskostnaderna räknas om i gemensam valuta, varpå en växelkurseffekt uppstår. Den svenska kronan försvagades trendmässigt gentemot euron mellan slutet av 2012 till slutet av 2019 (se diagram nedan). Under andra halvan av 2020 stärktes sedan kronan snabbt, för att sedan under inledningen av 2022 försvagas något igen. Den gradvisa försvagningen av kronan under flera år påverkar jämförelsen av arbetskraftskostnaderna mellan Sverige och övriga euroländer under denna tidsperiod. När kronan försvagas minskar arbetskraftskostnaderna i termer av euro, allt annat lika.
Relativt höga arbetskraftskostnader i Sverige
Tittar man på arbetskraftskostnaderna under 2021 enligt Conference Board och Eurostat ligger kostnaderna i Sverige relativt högt. Endast ett fåtal länder, Norge, Schweiz, Belgien och Danmark, har högre arbetskraftskostnader. I de båda diagrammen nedan redovisas uppgifter som Industriekonomierna avser presentera i en kommande rapport om industrins arbetskraftskostnader internationellt. De är för närvarande preliminära.
Enligt en kalkyl baserad på Eurostats undersökning uppgick Sveriges arbetskraftskostnader i tillverkningsindustrin under 2021 till 441 kronor per arbetad timme vilket var något högre än i Tyskland (438) och än i Finland (390). Snittet i Euroområdet 388 kronor per timme.
Enligt motsvarande kalkyl baserad på uppgifter från Conference Board uppgick däremot Sveriges arbetskraftskostnader till 393 kronor per arbetad timme vilket var lägre än i Tyskland (435) men högre än i Finland (368) och i Euroområdet (381).
Högre kostnadsökningar i Sverige än i euroområdet och Västeuropa under flera år
Diagrammet nedan visar den årliga förändringen av arbetskraftskostnaden per timme inom tillverkningsindustri i lokal valuta enligt Eurostat Labor Cost Index (LCI). Utvecklingen av kostnaderna i Sverige jämförs med den i Västeuropa och Euroområdet. Konjunkturinstitutets så kallade KIX-vikter har här använts för att väga samman enskilda länder till Västeuropa respektive euroområdet. Det är tydligt att arbetskraftskostnaderna under denna period har ökat snabbare i Sverige.
Produktiviteten har utvecklats svagare än i Euroområdet sedan 2011
Avgörande för vår konkurrenskraft är sedan hur vår produktivitet utvecklas i relation till de länder vi konkurrerar med. Produktivitet definieras i denna sammanställning som kvoten mellan förädlingsvärde (i fasta priser) och antalet arbetade timmar. Inledningsvis kan konstateras att det skett ett tydligt skift nedåt i produktiviteten. Under perioden 2000–2007 växte produktiviteten i genomsnitt med nästan sex procent per år (se diagram nedan). Efter finanskrisen och den statsfinansiella krisen har produktiviteten ökat med cirka en procent per år. Utvecklingen är likartad även i andra länder.
Det finns en nära koppling mellan utvecklingen av produktiviteten och produktionen inom industrin. Mellan åren 2011–2014 minskade förädlingsvärdet i framförallt Sverige och Finland och produktivitetsutvecklingen var svag. Under 2015 ökade produktionen och produktiviteten i Sverige relativt starkt vilket till stor del kan kopplas till en mycket stark utveckling i fordonsindustrin i spåren av lyckosamma satsningar inom denna industri. Åren efter mattades tillväxten igen. I Tyskland syns en tydlig produktivitetsminskning sedan 2018, vilket sannolikt kan kopplas till mindre lyckade satsningar inom tysk bilindustri, i kombination med att personal behölls.
Mellan åren 2011–2019, liksom även om perioden med pandemi tas med, har produktiviteten utvecklats svagare i Sverige, Finland och Tyskland jämfört med Euroområdet som helhet. Det beror sannolikt till viss del på att det finns ett antal snabbväxande länder som under denna period kommit i kapp de mer utvecklade länderna. Under senare år har utvecklingen i Tyskland varit väldigt svag medan produktiviteten i euroområdet som helhet fortsatt att ligga på en högre nivå än i Sverige och Finland jämfört med under 2011.
Växelkursen har delvis räddat konkurrenskraften
Ett sätt att mäta konkurrenskraft är alltså att jämföra utvecklingen av enhetsarbetskostnaderna i olika länder i nationell och gemensam valuta.[2]
Av diagrammen nedan framgår att de relativa enhetsarbetskostnaderna i Sverige i nationell valuta har ökat mer än i många andra ekonomier mellan 2011 och 2019. Det är endast i USA som kostnaderna har ökat mer än i Sverige. En förklaring till detta är en väldigt svag utveckling av produktiviteten i USA under denna period.
Den svagare kronan har dock bidragit till att Sveriges konkurrenskraft, mätt som relativa enhetsarbetskostnader i gemensam valuta, har klarat sig bättre under perioden 2011 till 2019. När kronan sedan stärktes under pandemin försämrades svensk konkurrenskraft igen.
[1] Enhetsarbetskraftskostnad (ULC) utgörs av kvoten mellan arbetskraftskostnad och produktivitet och anger därmed arbetskraftskostnaden för att tillverka en given mängd varor. Om man sätter Sveriges ULC i relation till övriga ekonomier erhålls den relativa enhetsarbetskraftskostnaden (RULC).
[2] LCS är en enkätundersökning som görs vart fjärde år på uppdrag av Eurostat och omfattar samtliga EU-länder inklusive Norge. Det senaste undersökningsåret är 2016. Eurostat redovisar dock en gång om året en framskrivning av LCS som görs med utvecklingen för Labour Cost Index (LCI). För svensk del baseras LCI på konjunkturlönestatistiken. Till lönerna läggs uppgifter om sociala avgifter samt bonusar som fås från en separat enkät. De arbetskraftskostnader som publiceras av Conference Board i ILC bygger främst på en sammanräkning av nationell statistik som i så hög grad som möjligt har harmoniserats med varandra. Uppgifterna för Sverige hämtas i första hand från konjunkturlönestatistiken när det gäller löner. Då den senast tillgängliga statistiken för ILC endast sträcker sig till 2016 använder Industriekonomerna Labour Cost Index (LCI) för att extrapolera ILC framåt på samma sätt som Eurostat har gjort för LCS. Se rapportserien Industrins arbetskraftskostnader internationellt förmer information.
