Ekonomisk analys
19 aug. 2022
Sakområde:
Kompensationsargumentet är dock feltänkt av flera anledningar:
- Den svenska lönebildningen baseras sedan 25 år på Industriavtalets principer: det är den internationellt konkurrensutsatta sektorns förutsättningar som ska ligga till grund för avtalen.
Fundamentet i modellen är ett långsiktigt åtagande om att förbättra den internationella konkurrenskraften, vilket ska kunna ge en god löneutveckling. Tillfälliga chocker i reallöner och vinster ska inte ligga till grund för löneavtalen.
Kom ihåg att inflationen i många år var lägre än inflationsmålet och arbetstagarna, som utgick från inflationsmålet, fick därmed betydligt större reallöneökningar än om inflationen blivit två procent. Det var naturligtvis aldrig tal om att företagen i efterhand skulle kräva kompenseration för ”oväntat/onödigt höga lönekostnadsökningar”. På motsvarande sätt är det inte rimligt att löntagarna ska kompenseras efter ett år med ”oväntat svag reallöneutveckling”.
Avtalen ska således bidra till att förbättra den internationella konkurrenskraften, inte till att kompensera för inhemsk inflation.
- Kompensationsargumentet bygger på den tänkta förutsättningen att det finns en part som gynnats på en annan parts bekostnad. I detta fall verkar synsättet vara att den höga inflationen gynnat företagen/arbetsgivarna på arbetstagarnas bekostnad. Detta är dock ett felaktigt resonemang. Den svenska inflationen är i huvudsak en konsekvens av globala utbudschocker som trissat upp energi- och råvarupriser. Visserligen har svenska industriföretag till del kunnat kompensera sig för stigande kostnader via högre priser, men inte fullt ut.
Teknikföretagen följer 20 teknikföretag på Stockholmsbörsen. De senaste kvartalsrapporterna visar att kostnadsmassan för dessa företag i genomsnitt ökade med 22,8 procent jämfört med andra kvartalet förra året och försäljningen med 19,4 procent. Kostnader som ökade mer än försäljningen innebar naturligtvis att vinstmarginalen (rörelsemarginalen) minskade, för övrigt för femte kvartalet i rad (se separat artikel i denna veckas nyhetsbrev).
Industriavtalet har fungerat väl över tid. Det är viktigt är att hålla fast vid de långsiktiga institutionerna, så att de inte urholkas. En god svensk reallöneutveckling är självklart eftersträvansvärt, givet att den baseras på en god produktivitetsutveckling och ett konkurrenskraftigt näringsliv.
